söndag 31 maj 2015

Socialtjänsten Sjöbo Kommun

Helt sjukt detta, vi hade möte med soc i fredags angående stödinsatser för mig som pappa till min son och sen togs frågan upp om varför vi inte fått träffa min son på snart 6 veckor, då det var skrivet i schemat och finns inspelat att vi (hans mamma och pappa) skulle få träffa honom var 3dje vecka.
När frågan ställdes får vi till svars att man anlitat en konsult (barnpsykiater) som utan att träffa min son gjort bedömningen av den information hon fått om hur han mår i familjehemmet från soc, säger att umgänge ska inte ske alls på obestämd tid.
Det som är så konstigt i detta är att han mådde bra innan han lämnades i familjehemmet, det har min barnpsykiater och bvc och anhöriga bekräftat.
Men soc går på sin egen linje i allt.
Anledningen till att man anlitade en extern konsult var att man saknade kunskaper om så små barn. Men hur kan man då få igenom ett lvu om man inte vetat något om så små barn och vad som varit och är viktigast för honom?
Man har ju fortfarande aldrig träffat oss tillsammans på 8 månader då vi bodde hos mina föräldrar.
Sjukt sjukt sjukt är det!
Man har dessutom tagit detta beslutet utan att vi ens fått påbörja umgänget!
Min son var på 2,5 år kontroll 3 veckor innan jag lämnade honom i familjehemmet, då var han som vilket barn som helst sa dom men oron fanns från bvc att han skulle må dåligt av detta och där fick dom rätt, för tydligen mår han så dåligt av detta och soc skyller det på oss trots att han började uppvisa dessa symptomer först efter han varit i familjehemmet. Då började han uppvisa att han inte ville ha varken närhet eller vilja bli påklädd eller tröstad.
Nu har som alltså tagit beslutet att ingen av hans anhöriga ska få träffa honom på obestämd tid.
Hans mamma har inte fått reda på beskedet ännu då hon bor på behandlingshem, men jag kan själv tänka mig att hon kommer spåra ut totalt.
Själv blev jag erbjuden samtalshjälp det var det enda dom hade till mig och det har jag redan ordnat på egen hand.
Sjöbo Kommun måste vara den kommun som gud glömde!
Dessutom så har vi jagat soc i över 2 veckor för att få besked om umgänget, på mötet skyller man på att man haft för mycket att göra, men sanningen är väl den att dom suttit och planerat detta och därför inte velat svara varken i telefon eller på mail.
Jag är riktigt jävla förbannad just nu. Men mest ledsen över att min son inte kan träffa mig, trots att han frågar efter mig i princip varje dag, enligt dom mail vi fått från familjehemmet.

onsdag 6 maj 2015

Smärta

Vaknar på nätterna och tittar på din säng som står tom här, hör en andning och öppnar mina ögon för att jag hoppas att det är du som ligger i din säng och sover, men det är bara din fyrbente kompis som ligger här i din säng och andas tungt.
Vaknar med gråten i halsen av saknad efter dig. Det är så tomt överallt efter dig, ingen som busar runt här, ingen som försöker knycka lite godis ur pappas väska, ingen som skojar och skrattar.
Ska det vara så här, så fort jag ser ett barn i samma ålder så får jag tårar i ögonen, går helst inte ut alls längre för att inte riskera att träffa på något som påminner för mycket.
Har dig i mina tankar hela tiden!
Älskar dig så fruktansvärt mycket Albin♥

onsdag 29 april 2015

Sjöbo Kommun

Hej på er,
Nu är jag riktigt jävla förbannad.
Familjehemmet där min son varit i en vecka precis idag, har skrivit och sms:at oss att det fungerar bra,
Sen får jag detta mail av socialtjänsten
Hej Fredrik,
Du uteblev från besöket hos mig och min enhetschef Carina Malmborg Olsson den 28/4. Besöket var avsatt för att diskutera insatser åt dig för att utveckla din föräldraförmåga, något vi uppfattade att du (och ditt nätverk) efterfrågade när du var här på besök senast. Insatserna skulle utgå från de mål som satts upp i vårdplanen för A. Då vi avser att, i enlighet med er önskan, överflytta ärendet till annan kommun har vi tänkt oss extern aktör för insatsen, dvs att kontraktera någon privat aktör att utföra insatsen. Ska vi uppfatta att du inte vill ha insatser då du valde att inte komma på mötet? Eller ska vi boka en annan tid för att diskutera insatser?
Då besöket inte blev av kunde vi inte heller berätta hur dagarna varit i familjehemmet eller ställa vissa frågor som uppkommit angående A. Vi hoppas därför att du kan svara på frågorna som uppkommit via mail istället. Om du inte önskar svara via mail är du välkommen att ringa oss istället.
Här kommer en liten rapport:

De första dagarna i familjehemmet har vad vi uppfattat varit bra för Albin. Däremot uppger familjehemmet att A inte vill ha fysik kontakt, han vill till exempel inte hålla någon vuxen i handen då de är och handlar. Han vill inte heller bli tröstad och omvårdad då han är ledsen utan tröstar sig själv. Är detta något du känner igen?
A uppges äta mycket, men han vill inte äta frukt eller grönsaker. Stämmer detta med hur A har fungerat i matsituationer när han varit med dig?
Sedan placeringen påbörjades har A sovit hela nätterna.
Familjehemmet säger vidare att de inte får ta på hans ben då de exempelvis ska klä på A byxor och skor. De uppfattar att A reagerar med obehag då de rör vid benen. Känner du till vad som orsakat detta? Är det något vi behöver veta? Någon gammal skada eller något sjukdomstillstånd som vi inte har kännedom om? Vi frågar för att vi anser det vara av vikt för att bemöta A på bästa sätt.
I tjänsten
Denny Walldén och Carina Malmborg Olsson


Nu börjas det, socialtjänsten vill få till att det är vi som skulle ha gjort så att han börjat med dessa konstigheter.
Blir så när man placerar ett fullt friskt barn som bott tillsammans med sin friska förälder sedan det föddes och 2,5 år framåt. Placeras trots att även bvc varit kritiska till det då han enligt dem är ett barn som mår bra och HAR DET BRA!
//Fredrik Norstedt

söndag 26 april 2015

Mail från familjehemmet

Detta låg i inkorgen idag, min mamma som skickat och undrat då jag fortfarande inte riktigt orkar prata med dem än.



Hej Monica. Jag tycker det går bra. Albin frågar efter Fredrik emellanåt och säger att han är ledsen men sedan leker vi ett tag igen och det går bra. Albin är glad för Kajsa och Mi och de leker mycket tillsammans. Aptiten är bra och igår åt vi lite lördagsgodis. Sömnen är bättre nu och Albin sover nu hela natten i egen säng i vårt sovrum. Hoppas ni har det bra och det är fint om Fredrik får se mailet. Med vänlig hälsning Erika

lördag 25 april 2015

Saknaden

Första helgen som Albin inte är här med mig, första helgen på 1,5 år som vi inte gör något tillsammans på helgen.
Även om man försöker intala sig själv att han har det bra så vet man inte det förrän man träffar honom nästa gång.
Vad vet jag om hur han blir behandlad?
Ingenting, jag vet inte något.
Kanske står han ledsen vid dörren och väntar på oss, kanske står han i ett fönster och tittar efter pappas bil eller väntar på att vi ska dyka upp och ringa på dörren?

Kanske har han det bra kanske, men det återstår att se.

Då han är så fäst vid alla som han haft i sin närhet så tror jag han mår jätte dåligt och tror att vi bara har övergett honom.
Dom första dagarna har säkert gått bra, men nu tror jag faktiskt att han undrar på riktigt var vi är. Varför vi inte är i stugan och leker , varför Smulan inte ligger sidan om honom när han sover.
Var är pappa och mamma och resten av familjen?

Klart du undrar var vi är och jag tror att du är lika förstörd inom dig som vi andra är av att bara försvinna så från oss.
Det är det som gör mest ont i mig, det är att du kanske blir skadad på något sätt inom dig som sedan inte går att reparera.
Om du känner samma tomhet som jag gör så gör det riktigt ont vill jag lova.

Jag tänker på dig dygnet runt. Känslan och saknaden går inte att beskriva i ord att ens eget barn inte varken kan eller får höra av sig, hur maktlös måste du inte känna dig av att inte kunna ringa till oss!
En vecka har inte gått en utan dig och jag är redan knäckt och har gått mitt itu.
Älskar dig och kommer alltid att göra det oavsett vad andra nu försöker få i dig att du ska tro!



Smiley heart Albin

torsdag 23 april 2015

Som jag saknar dig!

Andra dagen jag är utan dig min älskade son Smiley frown känns tungt än, tryck över bröstet och ett brustet hjärta.
Tänker på dig hela tiden och undrar såklart hur du har det där borta? Vad har ni gjort idag? Hur mår du, kan du någonstans förstå att detta inte är ditt fel att det blivit så här?
Att vi gör allt vi kan för att vi snart är enade igen på något sätt hoppas jag att du förstår att detta var inte något enkelt att gå igenom, att lämna bort dig så till främmande människor.
Att vi en dag kan prata om det och du kanske då förstår lite bättre vad det var som hände den 22 April 2015.
Jag gissar och hoppas att du sover nu, men som den busunge du är så vet jag att du ibland kan vara ganska pigg vid denna tiden;)


Albin om du hör mig, så vill jag att du ska veta att jag tänker på dig dygnet
runt och jag kommer aldrig sluta älska dig, eller kämpa för att få dig hem igen!
Smiley heart

Som Politiker kan man tydligen flyta runt som man vill!?

Tycker det är vidrigt hur en del av våra politiker som sitter i nämnder och beslutar om oss andra hur vi ska leva med våra barn kan få bete sig på detta sätt

http://www.skd.se/2015/04/23/omhandertagna-far-tillhor-lokal-politiker-2/

Sitta och bedöma oss andra går bra, men ta hand om sina egna djur det klarar man inte av!

onsdag 22 april 2015

Med en stor klump i magen och tårarna rinnandes längs kinderna har,
jag nu mäktat med att plocka ihop alla Albins saker för att köra iväg dem idag.
Är så tyst inga små fötter som smyger omkring här i lägenheten,ingen som sagt godmorgon
än eller kommit upp och lagt sig i min säng och kramat om mig!
Känns så oerhört tomt och tungt utan dig Albin♥
jag hoppas att du kunnat sova inatt och att du inte vaknat och varit allt för ledsen♥


Älskar dig!<3

Kommer inte och hämtar dig ikväll :(

Lämnade Albin lite över tio i förmiddags i hans hem framöver. Var tung och jobbigt, men var tvungen att hålla tårar och känslor inne, för att inte han skulle undra.
jag gissar att han går och funderar lite på när jag ska komma och hämta honom, vilket jag har brukat göra vid fem tiden. Men idag kommer ingen inte pappa inte farmor ingen smulan som skäller och gnyr för att hon saknar honom, precis lika mycket som vi andra.
Vad ska hända nu? Hur tar man sig igenom detta? Jag ska vara fullkomligt ärligt och säga att jag inte vet.
Imorgon ska jag iallfall ta hem flyttlådor och packa ner alla leksaker, kläder allt som han bara lämnat här, står precis som han lämnade det imorse innan vi for.
Lika glad som alltid var han då vi kom ner i garaget och skulle in i bilen, men inom mig känns det som om man lurat honom, genom att bara prata fint och bra om hans nya hem och inte visa något negativt för honom.
Man känner sig som en dålig människa på något vis och den känslan är svår att bearbeta.
Ingenting är tydligen lätt någonstans just nu.
Är så tacksam över alla som bryr sig och alla fina hälsningar, på något sätt får det en att hålla sig ovan vattenytan, men det är ändå något som fattas.
Tror mitt hjärta gick mitt itu idag och det kommer inte bli helt igen förrän du är hemma igen lille Albin♥

tisdag 21 april 2015

Sista Natten!

Sista natten på länge jag sitter och kan titta på min son när han somnar och sådär småpratar med en som småbarn gör ibland.
Imorgon lämnar jag dig i våldet hos för mig främmande människor.
Tanken är att vi sedan ska ses var tredje vecka och då blir det korta små stunder.
För många är detta främmande, för en del har det hänt många gånger, andra förstår ingenting av hur det fungerar.
Men det jag kan säga är att tänk er själva att lämna bort det finaste ni har skapat tillsammans med den människa ni älskat och älskar mest på jorden till någon ni inte vet ett dugg om och som ni ska lita på tar hand om ert älskade liv.
Att inte veta hur du kommer må när du ropar på mig men jag inte kan svara, det gör så ont i mig, för jag vet att den dagen kommer.
Att när du trillar och slår dig och vill att pappa ska trösta dig så finns jag inte där, det gör också så ont i mig.
Att inte kunna ligga och mysa med dig på kvällar och mornar och du ligger och drar i pappas hår, det lilla som finns på huvudet, eller när du kliar pappa på ryggen, det kommer jag sakna enormt!
Att inte ha någon att prata med i bilen eller sjunga för och dansa med det kommer kännas i benen och i stämbanden, där kommer det tystna och benen kommer nog bli lite stela igen.
Du kommer att vara så oerhört saknad Albin och det kommer aldrig att gå att ta tillbaka det vi kommer att missa med varandra, vi får bara hoppas på att du någongång kan förlåta pappa för allt detta du får genomlida och utsättas för!
Pappa älskar dig så fruktansvärt mycket♥!

söndag 19 april 2015

Helgen

Helgen spenderades i släktens sommarhus på landet, såsom vi spenderat de senaste helgerna tillsammans, Sonen Jag och hans Mamma.

Då mamman inte träffat sonen speciellt mycket under förra året har vi ändå försökt få till att dom träffat varandra regelbundet nu och en tid tillbaka sedan vi kom ifrån Grödbygården.

Som vanligt skiner sonen upp som en sol när man berättar att vi ska åka och hämta mamma och åka ut till landet. Han tjatar om mamma nästan hela bilresan som tar nästan en timme.

Han är noga med att vi finns inom synhåll båda två när vi gör något tillsammans. Är vi ute vill han gärna köra runt med sin lilla skottkärra eller sin lilla gräsklippare.
Men sin mamma och pappa har han stenkoll på hela tiden.

Vi har alltid börjat helgen med att handla på fredagen, då i Hässleholm. Sonen vet rutinerna, direkt när han ser affären, säger han vagn, för han vill alltid åka i kundvagnen, då menar jag sitta i vagnen och inte i den här utfällbara sittdelen i vagnen.
Han är noga med vad vi stoppar i vagnen, var sakerna ska ligga osv.

När det sedan ska betalas, då ska han alltid hjälpa till (Helpa) som han säger, att lägga upp varorna på bandet.
Han är en mycket ordningsam och vaken liten kille.

På landet finns det djur och natur som han är mycket förtjust i. Katter, Hundar, Igelkottar, Ekorrar Kor och Får.

Förra helgen flög vår hund på en igelkott på kvällsrundan. Vi tog om hand om den, lät den sova i en plåtbalja över natten för att se att den klarade sig, gav den mat och ställde den på terrassen , sonen hade stenkoll på den, han ville så gärna klappa den, men han förstod samtidigt att det var ett vilt djur och att man bara fick titta på den.

Så på morgonen släppte vi ut den, den travade försiktigt ut ur baljan och sakta in i skogen igen, såg ut att må fint. Så fort vi tar fram baljan nu så säger vår pojke "Iggekott" och pekar ner i baljan. Hade han kunnat så hade han haft en djurpark.



Några bilder på vår underbara son.

Praktiska saker

Så hur gör man nu då med allt praktiskt?

Inte hört ett ljud från Sjöbo Kommun om vems kläder sonen ska ha när han nu ska lämnas på Onsdag klockan 10:00.

Ska han ha kläder ifrån oss ? (Sitt hem)? eller ordnar familjehemmet kläder åt honom?
Inte kan det vara meningen att våra kläder som vi fått och köpt ska skickas med, eller har jag fel för mig? Dom kläderna vi skaffat är kanske kläder som vi tänkt ska gå vidare.
Det är också kläder som vi fått ärva av kusiner till vår son.

Tycker det är märkligt att man inte frågar dom biologiska föräldrarna om dessa saker, det har ju trots allt gått 2,5 vecka snart av inskolning i det nya familjehemmet.

Leksaker och andra ting som sonen har i vårt hem?
Ska dessa skickas med eller ?

Jag ser ingen större anledning till att VI ska skicka med detta, det är ju saker vi gett till vår son som vi har minnen av tillsammans med sonen och som skapat minnen i även hans lilla hjärna, saker som han relaterar till oss med.

Han ska ju hem igen till oss så fort det är möjligt och, vem vet var familjehemmet då har gjort av dessa saker om vi skickar med dem?

Visst växer han och blir större, men återigen så är det ingen som vet om vi någon gång i framtiden vill skaffa fler barn.

Men det blir isåfall långt fram i tiden.

Jag själv som älskar barn och har gjort sedan jag själv var liten, har alltid velat ha många barn. Men jag ska vara fullkomligt ärlig, socialtjänsten och vårt Svenska rättssystem har fått mig att tappa gnistan helt att inte vilja ha fler barn, eller umgås med andras barn.

Just nu!

Att förlora sitt eget barn är nog det värsta som kan drabba en. Här sitter jag och tittar på mitt underverk som sover och som snart ska lämnas om några timmar till en familj han tror är en dagmamma eller något liknande. Han har sovit där en natt och vaknat och varit jätte ledsen saknat, sin pappa och mamma och sin trogne hundkompis som alltid ligger bredvid honom här hemma.
Att lämna bort sitt eget barn, det tror jag ingen kan föreställa sig hur det känns.
Att inte bli tagen på allvar i rätten trots flera påpekanden om att min son har det bra med mig osv, det gör en tom och ihålig. Jag känner mig helt slut.
Känns som om någon våldfört sig på en.
Känslan går inte att beskriva.
Att lura sitt eget barn, att tro att pappa och mamma , ja vi kommer och hämtar dig senare, imorgon, eller nästa dag (om 3 veckor) förhoppningsvis och då ska vi ses i fyra timmar, när vi umgåtts varje dag sedan du föddes i princip.
Hur ska du förstå detta?
Ett så här litet barn förstår inte vad som händer säger experterna (soc) jaha ja, det är något jag inte tror ett dugg på!
Om något händer dig då du inte är i mina armar längre, kommer jag aldrig kunna förlåta mig själv!
Jag Älskar Dig Min Son♥ Någon dag ska jag försöka återgälla det vi nu kommer att missa , det jag kommer missa i din uppväxt och det du kommer missa i pappas liv.
Men jag kommer aldrig ge upp det lovar jag dig!♥

måndag 13 april 2015

Familjehem

Nu har det gått en vecka av inskolning av min son i det familjehem det är tänkt han ska bo i en tid framöver.

Men det känns som om man lurar sitt eget barn. Man kommer till hemmet, måste hålla en god ton och visa sig från sin bästa sida för att sonen inte ska tro eller känna att det är något obehagligt eller hemskt. Men för honom är det som att bli lämnad på dagis eller hos dagmamma, jag tror inte han förstår att vi en dag inte kommer att komma och hämta honom. Han är trygg och vet att vi alltid hämtar honom när han varit hos farmor, mormor farfar osv.

Dessutom så tror jag att nattetid när han vaknar och är van att ha mig sidan om och hunden som vakar över honom, kommer bli väldigt ledsen och orolig. Han ropar på pappa och mamma och sin hund Smulan, men så kommer något helt annan att förhoppningsvis komma in till honom.
Jag tror detta kommer göra honom väldigt förvirrad, ett barn som aldrig varit ifrån sin mamma på 1,5 år och inte ifrån mig på mer än 2,5 år.
Han anpassar sig säger experterna hos socialtjänsten. Men anpassar sig till vadå? att gå och sakna sina riktiga föräldrar, att gå med en klump i magen och inte veta när var och hur vi ska dyka upp? Att vi sedan ska träffas en gång i månaden 4 timmar? Och dessutom ska hans mamma och jag inte träffa honom samtidigt? Han har aldrig varit ensam så med en förälder någonsin, hur kommer det att kännas, han kommer bli ännu mer förvirrad utav detta.

Jag känner mig som en bov, jag lurar mitt eget barn in i något där vi varken vet ser eller kan höra honom! Känns för jävligt rent ut sagt!

Förstöra ett så fint barn på detta sätt är för mig en gåta!

lördag 4 april 2015

Mitt mail ikväll till Sjöbo Kommun

Hej,

Albin Norstedt Brodén,

Då det är barnperspektivet som vi eftersträvar i hans placering så är det några faktorer vi som vårdnadshavare och anhöriga är oroliga över.
Det gäller i första hand familjens hund som är en omplaceringshund som enligt dem själva inte är van vid att hanteras.
Hunden har tydligen inte vuxit upp i familjen och är då inte heller van vid mindre barn vilket en hund är om den vuxit upp tillsammans med barnet. En omplaceringshund har ofta varit utsatt för djurplågeri. Det kan räcka med att den känner sig trängd så kan den mycket väl göra utfall.
Ett barn i 2,5 års åldern som Albin kan omöjligt förstå sådana signaler ifrån en hund.
Ett sådant litet barn har inte heller någon möjlighet att värja sig om hunden skulle gå till anfall.
En omplaceringshund är mycket opålitlig och ska absolut aldrig lämnas tillsammans med små barn! Flera experter som vi talat med menar att man inte ska ha barn alls tillsammans med denna typen av hundar. Även om den inte gjort utfall tidigare så kan ett så litet barn mycket väl hamna i en situation med hunden där hunden mycket väl kan bita barnet!
En annan sak vi också undrar över är hur ni tänkte när Albins mammas astma och allergi mot både katt och kanin? Hon kan inte vistas varken tillsammans med människor som har katt eller i bostäder där det finns eller har funnits katt. Hon kan bli så dålig och hennes andning så påverkad att hon måste få akut hjälp!
Varför har ingen tagit reda på detta? Det finns i släkten, även Albin kan ha eller komma att få problem eftersom det är ärftligt, Albins mormor är även hon allergisk mot katt och får samma symptom som Albins mamma vid kontakt med katt och hund.

Den tredje undran vi har handlar om familjens egna barn. Det ena barnet hade diabetes och krävde väldigt mycket omsorg både hemma och i skolan, telefoner behövde vara på alltid utifall något skulle hända.
Hur mycket tid kommer läggas på flickans diabetes och hur mycket tid kommer förloras för Albin? Hur lidande kommer han att bli i detta Om det nu ska läggas så mycket tid på en person , då kommer han att hamna i skymundan av deras egna barn och hur kommer han att må av detta?
Är det så att det har gått för fort att hitta ett familjehem så man har tagit första bästa utan att vara ett dugg intresserade av att undersöka allergier och andra parametrar som också spelar in i både umgänge och mående för Albin och för oss andra i detta?!

fredag 3 april 2015

Svågerpolitik?

Familjehemmet där min son ska placeras där är mamman socialsekreterare i Landskrona och pappan jobbar på ungdomsanstalt i Lund, är det bra eller dåligt? jag får lite dåliga vibbar av det och att dom har katt och kanin , min sons mamma tål inget av det, dessutom har dom en omplaceringshund som inte gillar människor, skulle ni låta en 2,5 åring komma nära en sådan hund? Sen har dom två egna barn som är 5 och 12.

BVC

Var med Min sin igår hos bvc för 2,5 års kontroll.

Han fick göra saker som alla barn i den åldern gör, dom tar fram samma leksaker till alla barn och barnet får berätta vad det är för något osv.

Sköterskan kunde inte se några som helst problem i min sons mående, motorik, språk rörelser. Han var precis som man ska vara enligt dom föreskrifter som dom går efter på bvc.

Socialtjänsten begärde snabbt ut bvc journalen till deras utredning för ett år sedan. Men där är helt blankt i den, det står inget negativt alls om sonen i dessa handlingar. Så därför har den sedan inte varit intressant för dem.

Sköterskan var dock väldigt oroad över hur min son skulle må efter en placering då han är fullt frisk och mår bra idag.
Att han nu varit med mig dygnet runt i 2,5 år i princip och sedan ska flytta in i en främmande familj och lämnas där ensam efter 3 dagar, det var inte bra tyckte hon.

I nästa överklagande som jag kommer göra så kommer dom två sköterskor som träffat min son sedan han var nyfödd och läkaren att ställa upp som vittnen.

Dom är helt eniga om att detta inte är för mitt barns bästa, detta handlar om någon princip som Socialtjänsten fastnat i hos Sjöbo Kommun.

onsdag 1 april 2015

Intressant information

Såhär ser det alltså ut, av dem som var och är inblandade i mitt och min sons helvete!







150331 Anställningsuppgifter efter förfrågan
Efternamn Förnamn Befattning Anst datum i nuvarande befattning Månads- belopp Lön gäller fr o m Tidigare anställd i kommunen på annan befattning Övr anteckn

Levin Ann FambhBvn 2008-04-01 32800:- 2014-04-01 Fältsekreterare sedan 2007-09-10

Malmborg Olsson Carina Enhetchf 2012-08-20 37575:- 2014-04-01 Soc sekr 2003-02-01

Johnson Caroline Gruppled 2014-04-07 31800:- 2014-04-07 Soc sekr sedan 2009-03-16

Löfgren Petra FambhBvn 2008-04-01 32700:- 2014-04-01

Löfgren Richard Förvchef 2014-07-14 59500:- 2014-07-14

Wolf Åsa Socialsekr 2014-01-01 28000:- 2014-01-01 Är inte längre anställd i kommunen

Påsk

Är i sommarstugan över påsken med min mamma, styvpappa och sonen och jag. Nästa vecka den 7 startar inskolningen i fosterfamiljen.

Därför tänkte vi att vi skulle fira påsken här uppe i lugn och ro med Albin. Vädret har dock inte visat sig från sin bästa sida ännu, regn , snö och kallt. Men vi har ändå varit ute, korta stunder.

Varit och tittat på lite lamm och små kalvar igår nere på gården intill. Albin älskar alla sorters djur. Helst vill han klappa allt som går att klappa.

Nu sover han gott, jag somnade sidan om honom på hans madrass ikväll. Man undrar hur mycket av detta han förstår.
När man pratar kan han ibland mitt i en mening svara på något och är helt inne i vad konversationen handlar om, trots att det är vuxna som pratar med varandra.

Men på socialtjänsten känns det mer som om dom tror han är så liten att han inte förstår, men så har dom ju inte heller träffat honom.

Imorgon ska Albin och Jag till BVC för 2,5 års kontroll och där ska dom kolla hans motorik, språk och hur han är med sin förälder.
Bvc läkare och sköterska har dessutom sagt att när det ska överklagas igen så ställer dom upp och vittnar till min fördel i detta!


Nu ska jag strax sova igen.

Godnatt på er där ute, jag vet att det finns fler som går igenom samma helvete som jag till er vill jag säga, stå på er! Ge aldrig upp!!!

Umgänge

Idag kom papper på hur ofta jag ska få träffa min son framöver efter det att han skolats in i foster familj, vilket han ska göras på mindre än tre veckor.

Var tredje vecka 4 timmar ska jag få träffa mitt eget barn, som varit med mig 24/7 i lite mer än ett år nu. Som är så fäst vid både mig och dom i vår omgivning. Hans far och morföräldrar finns inte alls med i hans umgänge framöver enligt vad soc har planerat, personer som betyder oerhört mycket för honom.

Trots att man nu inte träffat oss på 8 månader så anser man att detta är det bästa ur min sons perspektiv.
Detta övergår mitt förstånd fullständigt.

Jag kommer inte att ge mig om jag så ska behöva sitta på gatan utanför så ska min son träffa mig betydligt oftare än en gång var tredje vecka!

tisdag 31 mars 2015

Grödbygården , Bromölla

Men nu till det hem jag och min son bor på sedan Mars månad. Redan första dagen vi kom dit så berättades det om hur bra kommunikation det var mellan personal och dem boende, att inget skulle komma i efterhand utan man skulle få feedback direkt. Ändå dröjde det nästan 2 månader tills jag fick min första feedback på saker som personalen haft synpunkter på. Jag satt som ett frågetecken på det mötet ingen hade påpekat eller sagt något under denna perioden.
Sen har dem ett system där man får + och - på saker man gör. När vi då gick igenom vad jag fått minus på ja då dök där upp flera minusanteckningar där det inte fanns något dokumenterat, bara att det var minus och datum. Även här kände jag mig väldigt dåligt behandlad. Vi kom dit min son och jag för att utredas och för att se vad för hjälp vi behövde framöver. Men om någon nu sätter minus på mig (oss) och inte kan förklara, ja då känns det som om det är gjort bara för att och helt utan anledning, då jag fått minus på saker, inte ens då har jag fått feedbacken direkt utan den har kommit vid dem mötena vi har haft med Socialtjänsten när dem varit på besök.
Att man inte hänger med i svängarna är inte alls konstigt när det går till så här. Personalen pratar med varandra och med socialtjänsten, men jag får knappt veta något.
En grej till som hände var att första natten vi skulle sova så var spjällsängen som var insatt i sovrummet fel inställd, jag fick besked på att den skulle ordnas innan min son skulle läggas, men det kom ingen. Så jag la min son och han somnade relativt fort, precis som han gör annars hemma. Men i anteckningarna sedan drygt 2 månader senare då får jag läsa att det funnits risk för att han har skullat trilla ur.
Så kommer vi till det som faktiskt gick galet, bara några dagar senare, var sängen ordnad och jag hade lagt min son vid vanlig tid, 19:30. Bara en halvtimma efter hör jag en duns inne från sovrummet, rusar in dit, ja då har hela sängbotten i hans spjälsäng trillat ur och min son står och håller sig i spjälorna för att inte klämmas mellan botten o golvet.
I papperna jag har läst nu från varje möte vi har haft så dyker det hela tiden upp saker, som INGEN pratat med mig om vid dom tillfällena det verkligen har hänt något.
Dem minus anteckningarna jag fått som inte kunde beskrivas, ja dem är inte heller bortplockade vilket jag tycker är mycket märkligt. Kan man inte förklara något i en sådan här viktig utredning så kan det inte heller vara med och påverka mig negativt!

Sen lovades det också att personal skulle komma varje dag, så var det dem första tre veckorna sen visa dagar kom där ingen alls, träffade bara personal vid dem aktiviteter som vi har gemensamt med andra boende.
Även här tycker jag det blir en miss, dem ser inte hur vi egentligen har det, när dem kommer så sällan. Min son går på dagiset 3 timmar om dagen övrig tid är han med mig och ofta ensam med mig i princip hela dagen utom dom dagar jag har barnpassning när det är aktiviteter utan barn.
Det har i perioder varit så ensamt att jag fått ringa o prata med mina föräldrar i flera timmar, för jag känt mig så ensam. Det hade gått att ringa till personalen, men gör man det så får man minus på det med, för då är man inte i balans. Jag har ringt ett par gånger på natten när min son vaknat och varit jätte ledsen. Detta fick jag med läsa om i en av utvärderings papperna att jag inte förstod och att jag var så orolig för att han vaknade på nätterna. Inget jag alls känner igen, jag ringde för att få feedback och hjälp, men inget av det har jag fått då. Så nu struntar jag helt enkelt i att ringa efter personal nattetid om det är något. Jag löser det själv och det har jag gjort hemma med och det har fungerat.
Jag tycker man blir bedömd på så orättvisa förhållanden som sedan leder till helt felaktiga beslut av socialtjänsten, som för oss är det föreslaget att vi ska bo i en stödfamilj.
Men Om vi hade fått rätt feedback och stöd under dessa månader (snart ett halvår) då hade vi säkert kunnat flyttat hem till vårt egna hem och det är väl det som är tanken med en sådan här dyr och kostsam verksamhet?

Nästa grej jag reagerat på är att många i personalen pratar i privata mobiler, när dem är med oss som bor där. Ibland kan det bli samtal upp till 20 minuter och jag känner att vi som egentligen ska ha tiden vi försvinner och hur kan de bedöma en när dem har fokus i ett mobilsamtal och inte på oss? Men man blir bedömd ändå och här tror jag det blir ännu mera tokigt!
Vid ett par tillfällen har jag och min son åkt med hemmets bussar och den i personalen som körde då hade inte sovit på hela natten och satt och både ringde och sms.ade under färden. Det var något av det värsta jag varit med om. Jag har själv kört i yrkestrafik i 10 år så Jag VET hur MAN INTE ska bete sig i trafiken. Men det gick mot rött i 6 olika korsningar, över heldragen linje och filbyten på heldragen linje!
Sånt här ska man inte behöva utsätts för någonstans!

Sen har vi det här med badandet. Personalen började redan när vi kom dit att , oj vad vi ska bada mycket i sommar. Jaha har jag tänkt, i mina ögon ska barn inte leka vid öppet vatten innan dem kan simma ordentligt och det har jag påpekat varje gång nu dom har tjatat sig till att vi har följt med.
Då min son har varit förkyld flera gånger så har jag sagt till både på dagis och barnpassning att min son inte ska kyla ner sig. Han har lixom inte hunnit bli frisk mellan omgångarna. Men ingen lyssnar utan man kommer till dagis och hämtar honom, då är alla kläder genomvåta och hans näsa rinner och han hostar. Nu senast blev han frisk den 16.de och jag sa ifrån om att vänta några dagar innan han kunde blöta ner sig. Men nähä han var lika våt ändå skor och kläder visserligen hade dom bytt kläder på honom på dagis men han hade ändå blivit nerkyld. För nu i Måndags den 21 när jag hämtade honom på dagis då var han skoll het. Men ingen sa något till mig, bara att han hade ätit dåligt. Hemma ville han inte sova utan var lite gnällig, han fick komma upp och var fortfarande het, det var ju också över 30 grader ute. Men min son hade 39,1 i feber. Han fick alvedon och dagen gick, men när han inte vid halv tre på natten hade somnat så tog jag honom och åkte in på akuten i Kristianstad. Där kunde man konstatera att han fått en infektion av en långdragen förkylning , en infektion i lymfkörtlarna vilket har gjort att han är jätte stel i sin nacke och inte alls pigg , även svullen i halsen och kind. Detta hade säkert kunnat undvikits om någon hade lyssnat på mig från början! Nu får min son antibiotika och ska ha det en period, men det stela i nacken och svullnaden kunde ta upp till en månad innan det försvann!

Jag vill med detta brev berätta att jag inte alls är nöjd med hur jag och min son blivit behandlade och blir. Det drabbar mig negativt och påverkar såklart relationen till min son, när det som är fel inte kommer fram och när det som blivit fel inte rättas till och man tar på sig skulden och ber om ursäkt.
Jag har ingen lust att förlora min son på grund av felaktiga anteckningar och anteckningar av personer som inte varit delaktiga utan suttit med sina privata telefoner!

En händelse till kan jag med berätta. Vid ett tillfälle skulle jag ha barnpassning, då kom barnpassaren som utöver jobbet på Hemmet har en restaurang , då hade han med en av sina praktikanter med hem vid barnpassningen, han kan ha varit 16-17 år. Att ta med och in i vårat hem där vi bor helt främmande människor som inte har där att göra måste ju strida mot alla principer och regler och sekretess!!!

Grödbygården, Diabetes och Socialtjänsten i Sjöbo Kommun

Jag och min son blev placerade på Grödbygården i Bromölla den 25 Mars i år. Med anledning av att hans mamma lagt in sig frivilligt på en psykiatriskt avdelning i Lund, på grund utav sitt mående.
Då det hotades om LVU redan veckan innan såg varken jag eller min sons mamma någon annan idé än att gå med på att placeras på Grödbygården frivilligt.
Dock kom aldrig min sons mamma med då hennes läkare ansåg att hon var i för dåligt skick.
Jag hade fått min dom bara någon vecka tidigare, då jag fick reda på att jag fått diabetes. En anmälan från BVC gjordes av vår bvc sköterska för att hon tyckte jag (pappa) skulle få avlastning i hemmet så att jag kunde sköta mitt arbete. Insatsen blev att vi sändes till HVB hemmet jag och min son.
Redan första dagen där förklarade man att , man körde med öppna kort och hade man synpunkter så tog dom det direkt med föräldern, ändå dröjde det nästan en månad innan jag hade mitt första utvärderingsmöte med dem personerna i mitt arbetslag.
Första två månaderna var helt okej, men sedan märkte både jag och även andra boende där hur personalen ändrade sig och började gå helt bakom ryggen på en. Vid alla samspel fick man bara positiv feedback, men i journalanteckningarna skrevs det något helt annat!
Under hela tiden där har jag velat att min son skulle få träffa sin mamma, men då blivit motarbetad av personalen , då vi har gemensam vårdnad så har hon rätt att träffa honom. Personalen på Grödbygården dem var inte alls överens en del tyckte det var självklart att min son och hans mamma skulle träffas men dem flesta tyckte tvärt emot.
Dom körde någon slags psykiskt terror mot mig och försökte hela tiden trycka ner mig och inte höra av mig till hans mamma, i princip tvingade mig att inte få ha någon som helst kontakt med henne trots att hon förtvivlat hörde av sig både till mig och till personal och föreståndare på Grödbygården.
(Jag kan inte annat än påstå att det handlar om olaga tvång och olaga hot) då flera av dem som varit i mitt arbetslag, tydligt sagt rakt ut till mig att min sons mamma "skiter i sin son" .
Sanningen är den att hon försökt att få komma dit på dagar som passat henne, då hon inte varit och hämtat sin medicin och pratat med sin psykolog i Trelleborg men blivit motarbetad av personalen då hon har ringt och velat komma!
Från socialtjänsten i Sjöbo har dom hela tiden sagt att hon behövde träffa vår son, men Socialtjänsten och Grödbygården verkar inte ha varit alls överens.

Grödbygården är en skyddad verkstad, med barn och kusiner som arbetar där, även en del av personalens barn är där längre perioder på dagiset, omyndiga barn som används som billig arbetskraft då ordinarie personal har semester!

Min son som första veckorna skulle skolas in på dagiset där , har flera gånger efter att jag lämnat honom där under dom 3 timmar barnen går på dagis , antingen fastnat i något eller suttit fast i något på dagis gården, då han har två tröjor som var nya men som han kom hem med och då var det hål i dem och man kunde tydligt se att han suttit fast i något. Men ingen i personalen informerade mig. Han har även fått stå ensam och gråtit länge, då han vid flera tillfällen varit helt blöt om kinderna och röd i ögonen när jag hämtat honom!

Vi hade vårt sista möte där på Grödbygården den 18 Juli, då hade man bestämt att vår son skulle hamna i en stöd/fosterfamilj. På grund utav att man påstår att han och jag inte är känslomässigt nära varandra och hans mamma inte är stabil.
Trots att man skriver helt andra saker i papperna så visar deras siffror som dem använder på Grödbygården något annat. Man säger en sak till klienten och sedan skriver man något annat. Inte ens dem i samma arbetslag är överens. Men man håller tyst. Inte ett ljud fick jag veta förrän vi hade vårt sista möte. Under tiden fram tills sista mötet har jag bara fått positiv feedback på hur bra det har varit mellan mig och min son!

Grödbygården som är privatägt gör stora pengar på dem boende där, sås stora pengar att det helt enkelt blivit för stort och brister finns i organisationen , då föreståndarna åker iväg, vilket dem gör ganska ofta då blir organisationen ännu sämre, flera saker , aktiviteter och planerade saker har vi fått stå över då det inte funnits personal tillräckligt! För en del människor funkar det, för andra rasar allt!

Personalen där försöker bryta ner en psykiskt så att man självmant ska ge upp. Mig försökte dom knäcka genom min diabetes. Men där gick dem bet!
Ett exempel är när man sitter och äter, jag och min son, då kommer personalen in och triggar igång honom, hur tänker man? vad är meningen med att förstöra redan inarbetade rutiner?
Rutiner som vi haft långt innan vi blev placerade där!
Redan första dagarna bestämmer dem vilket dom ska arbeta efter, om föräldern ska behålla eller inte behålla sitt barn och sen gör dom allt efter det beslut dom tagit på sitt personalmöte dom har varje torsdag, då alla boende får klara sig själva.

Nu är jag och min son utflyttade, då jag inte accepterade deras psykiska terror av både mig och min son, vi har flyttat hem till mina föräldrar i väntan på vart han ska placeras.

Dock måste jag undra. Att om det nu är så illa mellan mig och min son och hans mamma, hur kan vi då så lätt få flytta hem, två månader innan den tid vi egentligen skulle flyttat?
Trots detta har vi nu bott hos mina föräldrar snart en månad.

Jag och min son har gått till en barn psykiater som menar att det inte finns något konstigt alls mellan mig och min son, utan att vi har fina starka band tillsammans.

Inte heller från BVC varken sköterska eller läkare på Nova kliniken i Sjöbo känner igen det som Personalen på Grödbygården och socialtjänsten i Sjöbo kommun skrivit i sina journaler!

Från Bvc finns bara positiva anteckningar om vår familj och oss som föräldrar, aldrig en ända anmärkning på vår son. Bvc sköterskan träffade även vår son den 25mars och inte heller då kunde hon se att han skulle vara varken apatiskt eller i dåligt skick, som Sjöbo kommuns familjeenhet påstår. Enligt sköterskan och läkaren blir man inte apatiskt på tre dagar( det ska tilläggas att han var magsjuk vid 2 tillfällen) då familjebehandlarna var hemma hos oss, men dom påstår att han var apatisk, han hade inte ätit något på 3 dagar bara druckit och sovit.
När 2 okända människor kommer in i vår trygghet är det inte självklart att ett så litet barn blir rädd? Främmande människor i hans trygghet?

Dom har träffat oss drygt 10 gånger, på bvc har vi varit betydligt fler gånger sedan han föddes och ALDRIG har dom påpekat något. Inte heller nu när vi var där i måndags förra veckan hela familjen kunde dom påstå att han skulle må dåligt i sällskap med sin mamma och mig!

Det har varit en ständig jakt efter vår son sedan dom fick reda på att vi fått barn, då dom vetat att hans mamma varit i lite dåligt skick i bland. Men aldrig så det har påverkat vår son på något sätt! Hon har alltid satt honom i första hand trots sina besvär. Hon har en borderline diagnos men det familjebehandlarna inte förstår är hur den diagnosen fungerar!

Även på Grödbygården påstår man sig kunna hantera alla typer av diagnoser, men när det gällde min sons mamma så hade dem inte varken resurser eller kunskaper att våga ta dit henne, så fick jag det förklarat iallafall!

Efter att vår barnpsykiater och min psykiater bett oss ta kontakt med en jurist så kommer vi att göra detta även människor runt omkring oss har bett oss anlita en jurist som måste granska detta!

För vår familj har ju snarare blivit sämre än var den var innan detta började! Man har rivit upp en fungerande familj och kanske raserat en hel framtid för min son!

IVO

Skrev detta till IVO 2014-11-07

Trots att Enhetschefen Carina Malmborg Olsson på Familj och individ i Sjöbo kommun erkänt för både mig och min mamma att utredningen från Grödbygården inte räcker för en placering av min son så fortsätter man. Istället utnyttjar man min sons psykiskt sjuka mamma som varit inlagd sedan i mars i år.
Eftersom jag inte gick med på att stanna på Grödbygården så fick vi bo hos min mamma från Augusti fram till den 2 November då hon reste till Spanien.
Under dessa månader vi bott hos mina föräldrar har INGEN varken ringt eller kommit och besökt oss för att checka av hur det har fungerat. Min mamma som har arbetat 20 år inom barnomsorgen förstår inte heller hur man tänker. Man säger att min son och jag inte har någon anknytning till varandra, men ändå bor vi tillsammans och mina föräldrar är inte med mig 24H om dygnet, långt i från. Min son och hans mamma var överens om att jag skulle ansöka om ensam vårdnad och fortsätta sköta honom tills dess att hon mådde bättre och fått ordning på sitt liv.
Men här ser Socialtjänsten en chans att utnyttja situationen, ge sig på hans mamma som säger ja på allt dom frågar och föreslår, man får beakta att hon går på väldigt starka mediciner och är inte medveten om vad hon egentligen svarar på. Men det är tydligen inget som ingår i utbildningen för att bli socionom, att lära sig mediciners inverkan på människokroppen!?

Jag fick tre alternativ av enhetschefen, 1 att min son skulle placeras, 2 att han o jag skulle placeras i ett hem, 3 att vi skulle få bo i vårt egna hem som för övrigt har stått tomt sedan mars månad!
Vem står för skador som har uppstått under tiden på fastigheten? Ett kylskåp och en frys har gått sönder, Avloppen luktar hemskt , det år knappt att gå in i lägenheten som den står nu!

Min advokat och jag var eniga och hon meddelade att jag gick med på alternativ 3 och att få råd och stöd.
Men då Handläggare Åsa Wolf varit uppe på psyk i Lund och samtalat med min sons mamma så ändrades allt YTTERLIGARE ännu en gång. Då hon helt plötsligt inte gick med på något annat än att vilja placera sin egen son i fosterhem!?
Vilken normal förälder går med på det frivilligt? Det svaret måste ju säga allt om hur Socialtjänsten utnyttjar hennes dåliga mående mot mig och min son!
Jag har ansökt om ensam vårdnad, vilket jag förutsätter att familjenämnden har i åtanke , för dom har nu ansökt om ett LVU. Hur tänker man där? Anledningen var att hans mamma o jag inte var överens.
Men man låter oss ändå bo tillsammans.
Angående det här med råd och stöd som det hette så fint av Carina Malmborg Olsson så var det inte heller aktuellt efter det att dem besökt min sons mamma, för helt plötsligt hette det att jag behövde stöd 24 timmar om dygnet! Var dom nu har snappat upp det någonstans, inte ens på Grödbygården får man stöd 24 timmar om dygnet. 3 Timmar om dagen har man personal hos sig, knappt det ens.

Då jag nu har ansökt om ensam vårdnad och ansökan är mottagen av Ystads Tingsrätt så vill jag få ett slut på denna sandlådenivån. Är det en myndighet eller ett dagis vi har att göra med?
Jag och min son har börjat gå på kyrkans barntimme i Lomma för att han ska få den stimulans och behov av att träffa andra barn som han egentligen skulle fått på den dagisplats som jag blev nekad att sätta honom på i Sjöbo kommun, just för att han skulle placeras, och det är snart 4 månader sen. Vi har gått in i 3dje månaden och det dyker upp saker hela tiden, så som att socialtjänsten undviker att kontakta eller meddela advokaterna om vad som sker, ringer och bestämmer möten utan att informera advokaterna, påstår att papper försvunnit som advokaten skickat, som alla inblandade har fått och kvitterat alla utom handläggaren på Socialförvaltningen.

Fortsättning på Att förlora det käraste man har, sitt eget kött och blod!

Orkar inte

I 8 månader har vi , jag och min son nu bott tillsammans med min mamma, utan några som helst återbesök eller kontakt från socialtjänsten, inget intresse alls för att se hur min son egentligen mår. Då min mamma är utbildad förskollärare och jobbat med barn i 20 år så ser hon hur min pojke mår och hon kan inte se att han skulle vara varken apatisk eller må dåligt på något sätt.


Gå och vara tyst om detta längre går inte, det tär på mig dygnet runt, att lämna bort sitt eget barn till främmande människor och inte veta hur han kommer att må av att inte kunna vända sig till dom han har haft under sin uppväxt längre. Att det kommer någon främmande till honom när han vaknar på natten, när det är Pappa och Mamma han ropar efter. Att han kanske mister kontakten med sina nära och kära, som eventuellt successivt kommer slussas ur hans liv. Tydligen kan man göra vad som helst inom Sjöbo Kommuns Socialtjänst, allt för att principer är viktigare än sunt förnuft. Hur vår son kommer må av detta det är man inte ett dugg intresserad av.
Viktigast för dem verkar vara att man vunnit i rätten, att det sen handlar om människor det är mindre viktigt. Just nu är vår son bara en form av möbel som dom leker med och har gjort det sista året.


Hur kan man komma med ett påstående om att han skulle må dåligt, när man inte träffat vår underbara son på snart 8 månader. Ingen har sett honom tillsammans med sin egen familj och anhöriga på denna tiden. Man har inte heller varit intresserade av att följa upp honom under denna tiden. Man har baktalat oss, gjort mig och min sons mamma till ovänner, genom att säga olika saker till oss.
Man påstår saker för oss som man sedan ändrar och tar bort ur utredningar, allt för att det skulle låta fint i rätten.
Socialtjänsten i Sjöbo Kommun anser sig vara bättre än alla dem läkare och bvc läkare och sköterskor som träffat vår son och som aldrig någonsin skrivit något negativt om varken oss som föräldrar eller om vår son. Men ändå mår min son dåligt enligt socialtjänsten, trots att det finns flera olika läkare och barnpsykiater som påtalar motsatsen.
Jag ger inte mycket för en socialsekreterares kunskaper eller familjebehandlare, när dom tydligen och uppenbarligen kan hitta på precis vad som helst och få sina chefer att tro på detta!


Att sedan ha en familjebehandlare som är gift med familjeförvaltningschefen och jobbar i samma kommun, med samma klienter det är för mig JÄV. Eller dom pratar inte jobb hemma med varandra? Yeah Right! Den lätte går jag inte på!
Sen slutar en socialsekreterare och lämnar över till en annan , eller ska man kalla det att dom byter ort med varandra, den ene börjar jobba i den kommunen den andre bor i och givetvis måste dem uppdatera det på både Fb och på Instagram , att dom sedan är vänner sedan tidigare gör detta saken bättre? Inte i mina ögon, jag tror båda har svårt att skilja på jobb och privatliv. När den avgående socialsekreteraren öppet berättat om sin egen dotter med psykisk ohälsa som har samma problem som min sons mamma och en bror som är inlagd inom psykvården. Men menar att hennes egen dotter hon är det inget fel på, men min sons mamma kan man köra över fullständigt!
Att besöka en person som är inlagd på sjukhus och påverkad av starka mediciner, men ändå får denne att gå med saker som man är omedveten om vad dom egentligen innebär, för mig klingar det en aning oetiskt, att en handläggare inom socialtjänsten är villig att ta till dessa metoder för att få till ett lvu när det andra man hade inte räckte till!


Vi hade gärna sett att någon velat ta sig an oss träffa oss och göra er egen bedömning av hur vår son mår. Den andre april ska han träffa sin BVC sköterska och läkare för sin 2,5 års kontroll, då ska man se hur han är motoriskt, språkligt osv, men detta är och har aldrig varit något problem. Varken när min sons mamma gått ensam med honom, eller vi gått tillsammans eller jag gått ensam med honom. Aldrig någonsin har någon inom BVC eller sjukhus sett något som skulle tala på att han mått dåligt pga sin mammas psykiska mående eller att jag skulle ha några problem att ha hand om honom själv!

Att Förlora det man älskar mest!

Jag har tillsammans med en kvinna en son som är lite mer än två år. Min sons mamma har i perioder mått psykiskt dåligt och gjort ett antal suicid försök. Därav har socialtjänsten blivit inkopplad, men utredningarna som gjorts har inte lett till något allvarligt.
Men så i Mars i år så pågick en utredning då vi i vår familj hade familjebehandlare hemma hos oss som skulle kartlägga hur vår situation såg ut.
Det gjordes ett par hembesök som avslutades efter 6 gånger . Den 15de mars la min sons mamma in sig själv på en psykiatrisk klinik i Lund och veckan efter skulle vi ha besök av familjebehandlarna. Samma helg blev sonen sjuk, i maginfluensa och var sjuk i tre dagar under dessa dagar kunde han endast få i sig flytande föda och vatten.
Men vid hembesöket så påstod familjebehandlarna att sonen var apatiskt och mådde mycket psykiskt dåligt, att han hade stannat i utvecklingen. Detta skulle alltså ha hänt på ett par dagar. För mig är det inte alls konstigt att man är lite omtöcknad efter en magsjuka, men i utredningen står det att jag inte kan tyda min sons signaler.
Hans mamma hade vi ingen kontakt med under första veckan hon låg inlagd, hon har en Borderline diagnos som gör att det i perioder är svårt att nå henne. Men både familjebehandlare och handläggare på socialtjänsten tar vartenda ord hon säger på blodigaste allvar. Men så är dom ju också kvinnor och många av dem skilda och har en annan inställning till män.
Det kom upp att jag och min son skulle få komma till ett ställe för att få lugn och ro, detta ställe är Grödbygården i Bromölla.
Där blev vi inskrivna den 25e mars.
Första mötet där med personal då fick man förklarat för sig att där skulle vi få lugn och ro och hjälp och man körde med öppna kort med de boende där.




Dum som man var så gick man ju med på detta frivilligt , vilket har lett till att dom har vänt upp och ner på hela min och min sons vardag.
Min sons mamma fick jag inte ha någon kontakt med,. Eftersom vi hade och fortfarande har gemensam vårdnad så ville jag ändå försöka ha kontakt med henne då hon så klart undrade hur sin son hade det.
Men så fort jag diskuterade hans mamma blev det många gånger mycket hotfull stämning på det här HVB hemmet.
Psykiskt terror skulle jag kunna kalla det. Man ska inte bry sig om sig själv eller andra, det är BARA barnen allt handlar om på detta stället.
Innan vi for till detta Hvb hemmet hade jag två veckor tidigare blivit sjuk och man konstaterade att jag drabbats av diabetes.
Och enligt socialtjänsten är man då inte kapabel att ha hand om ett barn, dom gjorde stora påtryckningar på bvc för att dom skulle göra en orosanmälan, den enda som också gjorts. Jag fick själv läsa anmälan av BVC sköterskan. Men när jag sedan läser i utredningen som socialtjänsten skrivit så står det något helt annat.
Oron handlade om att jag var ensam och behövde stöd och få hjälp med att få in mitt barn på en förskola (dagis)
Men i socialtjänstens utredning heter det att sonen är vanvårdad och mår psykiskt dåligt.
Man vänder och vrider på saker för att det ska gå igenom i nämnderna som sedan ska ta besluten om vad som ska hända med barnen.
Uppe på Grödbygården har vi sedan varit fram tills den 18de Augusti. Efter sista möter vi hade i Juli där dom la fram att det bästa för vår son var att bli fosterhemmsplacerad.
Efter det mötet så blev man totalt ignorerad av personalen på Grödbygården. Man slutade existera. I utredningen heter det att vi inte har någon känslomässig kontakt , min son och jag. Men i socialens första utredning som gjordes då vår son var nyfödd då står det precis motsatsen.








På Grödbygården är man ensam 90 procent av dagarna, man har samspel med personal knappt 3 timmar om dagen och ibland kan dem dyka upp på kvällen men bara ibland. När barnen är på deras dagis så har man aktiviteter med de andra vuxna föräldrarna.
Dagis är barnen på 3 timmar om dagen.
Man tvingas att umgås med människor som man normalt sett inte hade umgåtts med, man blir mer eller mindre tvingad att delta i aktiviteter som i alla fall jag inte skulle gjort i mitt normala liv, som att rensa jordgubbar för att koka sylt som dom sedan ska sälja på marknad. All trädgårdsskötsel sköts av de boende även av personer som egentligen är sjukskrivna blir mer eller mindre tvingade att arbeta. Annars påverkar det ens siffror negativt. Man får nämligen siffror på hur man är som person och förälder. Sen sätts det ihop och ligger man under 80 så är man inte lämplig som förälder.
Jag har under tiden gjort flera anmälningar till IVO men aldrig blivit tagen på allvar.
Personalen på Grödbygården säger en sak till dig som förälder och sedan skriver dom något helt annat i sina journaler. Det känns som om det från början när socialtjänsten tar kontakt med dem att dem där gör upp utan vår vetskap vi som föräldrar. Och sen jobbar dom itifrån som i mitt fall att placera min son.
För jag kan inte påstå att jag fått hjälp med något där. Tvärt om så har det stället bara orsakat en stor skada på min son, som blivit sydd med 5 stygn i pannan, som personalen vill få till att det är mitt fel, när personalen var precis intill min son när det hände.
En annan sak som hände var att min sons sängbotten mitt i natten trillade ur, men det har dom inte skrivit någonstans i någon journal.








Jag hade min son på diskbänken precis som både hans mamma och jag har haft hemma. Men där fick jag minus i protokollet för han satt intill en vattenkokare som var utan vatten och inkopplad i timer. Men enligt personalen så tror dom på fullaste allvar att en två åring ska kunna fylla en vattenkokare med vatten, vrida upp timern och slå igång den utan att jag skulle märka detta.
Man blir psykiskt nertryckt av dem flesta i personalstyrkan, dom som går emot föreståndarna dom blir inte långvariga.
Jag hade en i mitt arbetslag som det kallas som stod helt på min sida, men hon fick inte jobba kvar för hon vågade gå emot vad dem andra tyckte i samma lag.
Så efter det sitta mötet där så fick jag nog jag ringde min mamma som varit personalchef i Sjöbo kommun och sa till henne att vi stannar inte en dag till.


Handläggarna och dem andra på soc har varit som fromma lamm så fort min mamma varit i närheten.
Det bestämdes att jag och min son skulle bo med min mamma och hennes man under tiden utredningen fortsatte.
Så den 18de Augusti och fram till den 1 November så har vi bott hos min mamma och min styvfar. Under dessa månader har INGEN från varken soc eller någon annan myndighet hört av sig till oss och ens frågat hur det har gått och fungerat.
Men i utredningen från Grödbygården så menade dom att jag var skadlig för min son, men ändå låter man oss bo tillsammans. Det är inte heller så att mina föräldrar har varit med oss dygnet runt, som har ju sitt liv dom är dessutom ny pensionerade.
Men iallfal hos mor och styvpappa bodde vi fram till den 1 november då mamma och hennes man for på semester. Då fick jag och min son flytta hem till min pappa och hans sambo i Lomma, där vi bor för tillfället.
Min sons mamma är fortfarande inlagd, hon har nog varit hemma totalt 4 veckor sedan mars och då inte sammanhängande utan någon dag då o då, men inte klarat det och åkt in igen.

Jag och min sons mamma var överens om att sonen skulle bo med mig till dess att hon mådde bättre. Men under tiden här så har handläggaren varit och hälsat på henne uppe på psyk och då har hon fullständigt ändrat sig och tagit tillbaka allt om att hon tyckte det var okej att sonen bodde med mig, vilket nu har lett till att dom har ansökt om ett LVU och vi ska upp i rätten den 8de december.
Jag känner att socialtjänsten använder hans mammas psykiska mående mot mig, hon svarar ja på det som dom lägger fram som låter bra, fast hon egentligen inte förstår.
Hon har nu gått med frivilligt på att sonen ska placeras i ett familjehem, vilket hon varit emot under hela sommaren och in på hösten. Men med påtryckningar från socialtjänsten så har hon ändrat sig. Inte heller där känns det som om dom ens lyssnar eller frågar mig, dom har ju som sagt inte hört av sig eller varit och besökt oss i vardagen under tiden vi bott med mina föräldrar.
När man har den diagnosen som hans mamma har då har man livlig fantasi och man har svårt att se någon annan än sig själv, vilket man märker dagligen hon frågar knappt om hur sonen mår. Mig målar hon ut som värsta dåren på FB för att få folk runt omkring sig att tycka synd om henne.
Så även socialtjänsten, för fortfarande är det enbart kvinnor i ärendet. Det känns mer som om dem har någon form av kompissamtal med sonens mamma och vill få henne på deras sida vilket dom nu fått.
Men återigen så är sonen fortfarande med mig och vi gör saker ensamma varje dag trots att jag nu skulle vara så farlig och oförstående för honom.

Jag var ensam om att anlita en advokat, alla runt omkring mig litade blint på det handläggaren sa och det som stod i utredningarna. Men advokaterna har fått dem att fundera, men jag står ändå inför detta med hotet om att han ska placeras i fosterhem.
Då hans mamma och jag var överens så fick jag tre alternativ, 1 var att vi skulle placeras jag och sonen tillsammans i ett hem, 2 var att han skulle placeras ensam och 3 att vi skulle få bo i den lägenhet vi har i Sjöbo som vi inte kunnat bo i på hela vår och sommaren.
Men efter att dom varit uppe hos hans mamma på psyk och fått henne att vilja placeras sin son så dök dem upp hemma hos min mamma ringde på eftermiddagen före och sa dom ville komma, min advokat hade inte fått någon som helst information om att dem ville ha ett möte.



I det mötet hette det då att jag behävde stöd dygnet runt och detta kunde inte Sjöbo kommun erbjuda, trots att dom haft det som förslag på att vi skulle kunnat bo hemma med stöd.
När min advokat ringde till handläggaren på socialtjänsten första gången så ville hon knappt prata med dem, hon var både otrevlig och omedgörlig och har varit under hela tiden sedan jag kontaktade dem.
Jag har tillsammans med min son gått hos en barnpsykiater i Lund, en man som tidigare jobbat på barnpsyk.
Enligt honom och av det han sett i min och min sons realtion så funkar det precis som det ska, han har inte någon gång kunnat se att vi skulle vara skadliga för varandra på något sätt. Han påpekar gång på gång att jag inte ska ge upp för han tror på mig. Han säger lyfter även fram hur fin jag är med min son.
Det som är väldigt märkligt i denna röran är att man efter utredningen från Grödbygården där man kommer fram till att placera min son och mig, men sedan ändrar sig och vill placera bara min son. Sen ändrar man sig igen då hans mamma först går med på att han bor tillsammans med mig men sen efter ett besök av handläggaren ändrar sig fullständigt och vill inget annat än placera sin egen son i fosterhem. Vilken normal förälder gör en sådan sak frivilligt? Men ingen har lagt fram att man faktiskt kan bli nekad umgänge med sitt barn av den familj som han eventuellt placeras i.
Märkligt är också att vi tillåts jag och min son att bo tillsammans dock med mina föräldrar som ett viss stöd men dock inte dygnet runt och detta har vi nu gjort sedan den 18de augusti. Som ni vet ska en utredning ta minst 4 månader. Men här har man gått långt över tiderna och tyckt att det har varit helt okej.
Under denna perioden som vi bott med mina föräldrar finns inga uppgifter alls om oss, mig och min son, ett besök gjordes sista veckan i oktober och det var för att berätta att min sons mamma ändrat sig.
Jag är helt säker på att dom inte lägger fram alla fakta för min sons mamma för att det ska låta bra och handläggaren på soc har öppet berättat att hon själv har en nära anhörig med liknande diagnos som den som min sons mamma har, därför vet hon exakt hur man ska gå tillväga och vilka ord man ska lägga fram för att få en psykiskt sjuk människa att tycka det låter bra.





I Tisdags den 9/12-2014
hade vi förhandlingar i Förvaltningsrätten i Malmö. Där närvarade Enhetschefen från Familjeförvaltningen i Sjöbo Kommun med deras biträde. Min sons mamma med sitt biträde och ett biträde som företrädde Vår son och sedan jag med mitt Biträde.
Förhandlingen gällde detta LVU som kommunen lagt fram på den utredning som presenterades från Grödbygården i början på Augusti i år. Mesta delen av förhandlingen handlade om gammal fakta, alltså inget från augusti och fram tills idag. Därför under dessa månaderna har vi bott med mina föräldrar och ingen från socialtjänsten har varit på något uppföljningsbesök eller ringt och kollat hur vi har haft det.




Jag och min son har utvecklats enormt sedan vi kom ifrån HVB hemmet, men det har ingen varit intresserad av att ta del av. Man har istället skrivit om utredningen så att den upprepar sig gång efter gång för att den ska verka stor, hade man tagit bort allt som står mer än tre gånger så hade det inte blivit något kvar.
Ett läkarbesök bokades in för två veckor sedan då man alltid gör detta när ett Lvu är i fråga. Jag min son och min pappa fick en tid på Lomma vårdcentral. När jag fick tiden dagen innan av Enhetschefen så beskrev hon läkaren som mycket kompetent och en erfaren BVC läkare.
Vi träffade denna läkare och min son fick mer än godkänt av honom både fysiskt och psykiskt och inget negativt alls fanns att tillägga.
Men i förhandlingarna vidhåller ändå kommunen att min son mår dåligt och behöver placeras. Han ska enligt dem inte ha någon anknytning till mig eller några känslomässiga band, men trots detta så kallar han mig pappa, kommer till mig när han är ledsen o.s.v. Man har inte varit och sett utvecklingen som vi har gjort sedan vi kommit tillbaka från HVB hemmet. Man är fortfarande kvar i tiden där.


Trots att min advokat påpekar gång på gång att utredningen idag är nästan ett halvår gammal så fortsätter man att presentera gamla uppgifter ur utredningen. Inget nytt förutom läkarintyget framkommer.
Men nu påstår kommunens ombud att detta läkarintyg det kan inte ha så stor vikt för en sådan undersökning är obetydlig menar dem.
Men då börjar man fundera, i alla fall jag. Om det nu stått något negativt i intyget då hade detta använts emot mig utan problem.
Men min son fick gå runt i rummet hos läkaren , sen bad läkaren att han skulle gå till pappa och då gick han till mig direkt, trots att han inte har någon anknytning till mig eller några känslomässiga band.
Min sons mamma har inte heller träffat vår son speciellt mycket då hon är på en låst avdelning inom psykiatrin, men hon står bestämt fast vi att vår son ska placeras, inte heller hon har varit speciellt närvarande sedan vi fick flyttat hem till mina föräldrar.
Förhandlingarna tog drygt 2 timmar men det blev då inget omedelbart LVU utan dom meddelas inom tio dagar.Troligen på tisdag och då blir det ett omedelbart omhändertagande, utan att ens ha varit hos oss på 4 månader och sett hur min son förändrats sedan vi kom ifrån HVB hemmet. Han mår mycket bättre nu och han och jag har en betydligt bättre kontakt.
Men om det blir ett lvu, då kommer dom ta min son omedelbart och vända hans liv upp och ner, riva upp honom från hans trygghet som han har här med farmor och farfar och mig och givetvis sina andra kompisar som han träffar i veckorna. Ingen har funderat på vilken skada det kommer göra på honom och detta skrämmer mig också.
Det man hoppas på är ju såklart att rätten förstår vilka stora brister det finns i denna utredningen, det fattas helt uppgifter om hur det står till mellan mig och min son nu när vi är mer på hemmaplan.
Vilket skrämmer mig att man kan ansöka om ett Lvu på så lösa grunder.

Vi dagens datum 2015-01-29
Har jag och min son bott tillsammans med mina föräldrar i 6 månader. På måndag den 2 februari ska vi ha nya förhandlingar i Kammarrätten i Malmö. Eftersom vi överklagade domen från Förvaltningsrätten om att min son skulle placeras i fosterhem. Trots att man gick på socialtjänstens linje och påstår att jag inte klarar av att ta hand om min son så låter man oss ändå bo tillsammans? Det är ju inte så att mina föräldrar har tagit över precis, vi har inte heller under dessa 6 månader haft något uppföljningsmöte eller samtal om hur det fungerat och fungerar. Min son har efter vi lämnade HVB hemmet utvecklats jätte mycket, han mår betydligt bättre och känns lugnare och tryggare i sig själv. Han har också slutat helt med att vakna på nätterna och vara jätte ledsen, vilken han var i princip varje dag på HVB hemmet. Trots att jag har flera intyg på att han mår bra och utvecklas väl så bortser man helt ifrån dessa dom är man inte ett dugg intresserade av. Det som just nu är uppe är att min mamma helt plötsligt är för gammal för att bli fosterförälder åt min son, trots att detta varit på tal under hela tiden på HVB hemmet. Men sista veckan innan vi skulle upp i förvaltningsrätten så ändrade man helt linje, igen.


Min barnpsykiater som jag gått hos med min son har vid flera tillfällen även sagt att han varit villig att anmäla både Grödbygården och socialtjänsten i Sjöbo kommun för hur dem har behandlat mig i detta.