Sjöbo Kommun

Hej på er,
Nu är jag riktigt jävla förbannad.
Familjehemmet där min son varit i en vecka precis idag, har skrivit och sms:at oss att det fungerar bra,
Sen får jag detta mail av socialtjänsten
Hej Fredrik,
Du uteblev från besöket hos mig och min enhetschef Carina Malmborg Olsson den 28/4. Besöket var avsatt för att diskutera insatser åt dig för att utveckla din föräldraförmåga, något vi uppfattade att du (och ditt nätverk) efterfrågade när du var här på besök senast. Insatserna skulle utgå från de mål som satts upp i vårdplanen för A. Då vi avser att, i enlighet med er önskan, överflytta ärendet till annan kommun har vi tänkt oss extern aktör för insatsen, dvs att kontraktera någon privat aktör att utföra insatsen. Ska vi uppfatta att du inte vill ha insatser då du valde att inte komma på mötet? Eller ska vi boka en annan tid för att diskutera insatser?
Då besöket inte blev av kunde vi inte heller berätta hur dagarna varit i familjehemmet eller ställa vissa frågor som uppkommit angående A. Vi hoppas därför att du kan svara på frågorna som uppkommit via mail istället. Om du inte önskar svara via mail är du välkommen att ringa oss istället.
Här kommer en liten rapport:

De första dagarna i familjehemmet har vad vi uppfattat varit bra för Albin. Däremot uppger familjehemmet att A inte vill ha fysik kontakt, han vill till exempel inte hålla någon vuxen i handen då de är och handlar. Han vill inte heller bli tröstad och omvårdad då han är ledsen utan tröstar sig själv. Är detta något du känner igen?
A uppges äta mycket, men han vill inte äta frukt eller grönsaker. Stämmer detta med hur A har fungerat i matsituationer när han varit med dig?
Sedan placeringen påbörjades har A sovit hela nätterna.
Familjehemmet säger vidare att de inte får ta på hans ben då de exempelvis ska klä på A byxor och skor. De uppfattar att A reagerar med obehag då de rör vid benen. Känner du till vad som orsakat detta? Är det något vi behöver veta? Någon gammal skada eller något sjukdomstillstånd som vi inte har kännedom om? Vi frågar för att vi anser det vara av vikt för att bemöta A på bästa sätt.
I tjänsten
Denny Walldén och Carina Malmborg Olsson


Nu börjas det, socialtjänsten vill få till att det är vi som skulle ha gjort så att han börjat med dessa konstigheter.
Blir så när man placerar ett fullt friskt barn som bott tillsammans med sin friska förälder sedan det föddes och 2,5 år framåt. Placeras trots att även bvc varit kritiska till det då han enligt dem är ett barn som mår bra och HAR DET BRA!
//Fredrik Norstedt

Mail från familjehemmet

Detta låg i inkorgen idag, min mamma som skickat och undrat då jag fortfarande inte riktigt orkar prata med dem än.



Hej Monica. Jag tycker det går bra. Albin frågar efter Fredrik emellanåt och säger att han är ledsen men sedan leker vi ett tag igen och det går bra. Albin är glad för Kajsa och Mi och de leker mycket tillsammans. Aptiten är bra och igår åt vi lite lördagsgodis. Sömnen är bättre nu och Albin sover nu hela natten i egen säng i vårt sovrum. Hoppas ni har det bra och det är fint om Fredrik får se mailet. Med vänlig hälsning Erika

Saknaden

Första helgen som Albin inte är här med mig, första helgen på 1,5 år som vi inte gör något tillsammans på helgen.
Även om man försöker intala sig själv att han har det bra så vet man inte det förrän man träffar honom nästa gång.
Vad vet jag om hur han blir behandlad?
Ingenting, jag vet inte något.
Kanske står han ledsen vid dörren och väntar på oss, kanske står han i ett fönster och tittar efter pappas bil eller väntar på att vi ska dyka upp och ringa på dörren?

Kanske har han det bra kanske, men det återstår att se.

Då han är så fäst vid alla som han haft i sin närhet så tror jag han mår jätte dåligt och tror att vi bara har övergett honom.
Dom första dagarna har säkert gått bra, men nu tror jag faktiskt att han undrar på riktigt var vi är. Varför vi inte är i stugan och leker , varför Smulan inte ligger sidan om honom när han sover.
Var är pappa och mamma och resten av familjen?

Klart du undrar var vi är och jag tror att du är lika förstörd inom dig som vi andra är av att bara försvinna så från oss.
Det är det som gör mest ont i mig, det är att du kanske blir skadad på något sätt inom dig som sedan inte går att reparera.
Om du känner samma tomhet som jag gör så gör det riktigt ont vill jag lova.

Jag tänker på dig dygnet runt. Känslan och saknaden går inte att beskriva i ord att ens eget barn inte varken kan eller får höra av sig, hur maktlös måste du inte känna dig av att inte kunna ringa till oss!
En vecka har inte gått en utan dig och jag är redan knäckt och har gått mitt itu.
Älskar dig och kommer alltid att göra det oavsett vad andra nu försöker få i dig att du ska tro!



Smiley heart Albin

Som jag saknar dig!

Andra dagen jag är utan dig min älskade son Smiley frown känns tungt än, tryck över bröstet och ett brustet hjärta.
Tänker på dig hela tiden och undrar såklart hur du har det där borta? Vad har ni gjort idag? Hur mår du, kan du någonstans förstå att detta inte är ditt fel att det blivit så här?
Att vi gör allt vi kan för att vi snart är enade igen på något sätt hoppas jag att du förstår att detta var inte något enkelt att gå igenom, att lämna bort dig så till främmande människor.
Att vi en dag kan prata om det och du kanske då förstår lite bättre vad det var som hände den 22 April 2015.
Jag gissar och hoppas att du sover nu, men som den busunge du är så vet jag att du ibland kan vara ganska pigg vid denna tiden;)


Albin om du hör mig, så vill jag att du ska veta att jag tänker på dig dygnet
runt och jag kommer aldrig sluta älska dig, eller kämpa för att få dig hem igen!
Smiley heart

Som Politiker kan man tydligen flyta runt som man vill!?

Tycker det är vidrigt hur en del av våra politiker som sitter i nämnder och beslutar om oss andra hur vi ska leva med våra barn kan få bete sig på detta sätt

http://www.skd.se/2015/04/23/omhandertagna-far-tillhor-lokal-politiker-2/

Sitta och bedöma oss andra går bra, men ta hand om sina egna djur det klarar man inte av!

Med en stor klump i magen och tårarna rinnandes längs kinderna har,
jag nu mäktat med att plocka ihop alla Albins saker för att köra iväg dem idag.
Är så tyst inga små fötter som smyger omkring här i lägenheten,ingen som sagt godmorgon
än eller kommit upp och lagt sig i min säng och kramat om mig!
Känns så oerhört tomt och tungt utan dig Albin♥
jag hoppas att du kunnat sova inatt och att du inte vaknat och varit allt för ledsen♥


Älskar dig!<3

Kommer inte och hämtar dig ikväll :(

Lämnade Albin lite över tio i förmiddags i hans hem framöver. Var tung och jobbigt, men var tvungen att hålla tårar och känslor inne, för att inte han skulle undra.
jag gissar att han går och funderar lite på när jag ska komma och hämta honom, vilket jag har brukat göra vid fem tiden. Men idag kommer ingen inte pappa inte farmor ingen smulan som skäller och gnyr för att hon saknar honom, precis lika mycket som vi andra.
Vad ska hända nu? Hur tar man sig igenom detta? Jag ska vara fullkomligt ärligt och säga att jag inte vet.
Imorgon ska jag iallfall ta hem flyttlådor och packa ner alla leksaker, kläder allt som han bara lämnat här, står precis som han lämnade det imorse innan vi for.
Lika glad som alltid var han då vi kom ner i garaget och skulle in i bilen, men inom mig känns det som om man lurat honom, genom att bara prata fint och bra om hans nya hem och inte visa något negativt för honom.
Man känner sig som en dålig människa på något vis och den känslan är svår att bearbeta.
Ingenting är tydligen lätt någonstans just nu.
Är så tacksam över alla som bryr sig och alla fina hälsningar, på något sätt får det en att hålla sig ovan vattenytan, men det är ändå något som fattas.
Tror mitt hjärta gick mitt itu idag och det kommer inte bli helt igen förrän du är hemma igen lille Albin♥

Sista Natten!

Sista natten på länge jag sitter och kan titta på min son när han somnar och sådär småpratar med en som småbarn gör ibland.
Imorgon lämnar jag dig i våldet hos för mig främmande människor.
Tanken är att vi sedan ska ses var tredje vecka och då blir det korta små stunder.
För många är detta främmande, för en del har det hänt många gånger, andra förstår ingenting av hur det fungerar.
Men det jag kan säga är att tänk er själva att lämna bort det finaste ni har skapat tillsammans med den människa ni älskat och älskar mest på jorden till någon ni inte vet ett dugg om och som ni ska lita på tar hand om ert älskade liv.
Att inte veta hur du kommer må när du ropar på mig men jag inte kan svara, det gör så ont i mig, för jag vet att den dagen kommer.
Att när du trillar och slår dig och vill att pappa ska trösta dig så finns jag inte där, det gör också så ont i mig.
Att inte kunna ligga och mysa med dig på kvällar och mornar och du ligger och drar i pappas hår, det lilla som finns på huvudet, eller när du kliar pappa på ryggen, det kommer jag sakna enormt!
Att inte ha någon att prata med i bilen eller sjunga för och dansa med det kommer kännas i benen och i stämbanden, där kommer det tystna och benen kommer nog bli lite stela igen.
Du kommer att vara så oerhört saknad Albin och det kommer aldrig att gå att ta tillbaka det vi kommer att missa med varandra, vi får bara hoppas på att du någongång kan förlåta pappa för allt detta du får genomlida och utsättas för!
Pappa älskar dig så fruktansvärt mycket♥!

Helgen

Helgen spenderades i släktens sommarhus på landet, såsom vi spenderat de senaste helgerna tillsammans, Sonen Jag och hans Mamma.

Då mamman inte träffat sonen speciellt mycket under förra året har vi ändå försökt få till att dom träffat varandra regelbundet nu och en tid tillbaka sedan vi kom ifrån Grödbygården.

Som vanligt skiner sonen upp som en sol när man berättar att vi ska åka och hämta mamma och åka ut till landet. Han tjatar om mamma nästan hela bilresan som tar nästan en timme.

Han är noga med att vi finns inom synhåll båda två när vi gör något tillsammans. Är vi ute vill han gärna köra runt med sin lilla skottkärra eller sin lilla gräsklippare.
Men sin mamma och pappa har han stenkoll på hela tiden.

Vi har alltid börjat helgen med att handla på fredagen, då i Hässleholm. Sonen vet rutinerna, direkt när han ser affären, säger han vagn, för han vill alltid åka i kundvagnen, då menar jag sitta i vagnen och inte i den här utfällbara sittdelen i vagnen.
Han är noga med vad vi stoppar i vagnen, var sakerna ska ligga osv.

När det sedan ska betalas, då ska han alltid hjälpa till (Helpa) som han säger, att lägga upp varorna på bandet.
Han är en mycket ordningsam och vaken liten kille.

På landet finns det djur och natur som han är mycket förtjust i. Katter, Hundar, Igelkottar, Ekorrar Kor och Får.

Förra helgen flög vår hund på en igelkott på kvällsrundan. Vi tog om hand om den, lät den sova i en plåtbalja över natten för att se att den klarade sig, gav den mat och ställde den på terrassen , sonen hade stenkoll på den, han ville så gärna klappa den, men han förstod samtidigt att det var ett vilt djur och att man bara fick titta på den.

Så på morgonen släppte vi ut den, den travade försiktigt ut ur baljan och sakta in i skogen igen, såg ut att må fint. Så fort vi tar fram baljan nu så säger vår pojke "Iggekott" och pekar ner i baljan. Hade han kunnat så hade han haft en djurpark.



Några bilder på vår underbara son.

Praktiska saker

Så hur gör man nu då med allt praktiskt?

Inte hört ett ljud från Sjöbo Kommun om vems kläder sonen ska ha när han nu ska lämnas på Onsdag klockan 10:00.

Ska han ha kläder ifrån oss ? (Sitt hem)? eller ordnar familjehemmet kläder åt honom?
Inte kan det vara meningen att våra kläder som vi fått och köpt ska skickas med, eller har jag fel för mig? Dom kläderna vi skaffat är kanske kläder som vi tänkt ska gå vidare.
Det är också kläder som vi fått ärva av kusiner till vår son.

Tycker det är märkligt att man inte frågar dom biologiska föräldrarna om dessa saker, det har ju trots allt gått 2,5 vecka snart av inskolning i det nya familjehemmet.

Leksaker och andra ting som sonen har i vårt hem?
Ska dessa skickas med eller ?

Jag ser ingen större anledning till att VI ska skicka med detta, det är ju saker vi gett till vår son som vi har minnen av tillsammans med sonen och som skapat minnen i även hans lilla hjärna, saker som han relaterar till oss med.

Han ska ju hem igen till oss så fort det är möjligt och, vem vet var familjehemmet då har gjort av dessa saker om vi skickar med dem?

Visst växer han och blir större, men återigen så är det ingen som vet om vi någon gång i framtiden vill skaffa fler barn.

Men det blir isåfall långt fram i tiden.

Jag själv som älskar barn och har gjort sedan jag själv var liten, har alltid velat ha många barn. Men jag ska vara fullkomligt ärlig, socialtjänsten och vårt Svenska rättssystem har fått mig att tappa gnistan helt att inte vilja ha fler barn, eller umgås med andras barn.

Just nu!

Att förlora sitt eget barn är nog det värsta som kan drabba en. Här sitter jag och tittar på mitt underverk som sover och som snart ska lämnas om några timmar till en familj han tror är en dagmamma eller något liknande. Han har sovit där en natt och vaknat och varit jätte ledsen saknat, sin pappa och mamma och sin trogne hundkompis som alltid ligger bredvid honom här hemma.
Att lämna bort sitt eget barn, det tror jag ingen kan föreställa sig hur det känns.
Att inte bli tagen på allvar i rätten trots flera påpekanden om att min son har det bra med mig osv, det gör en tom och ihålig. Jag känner mig helt slut.
Känns som om någon våldfört sig på en.
Känslan går inte att beskriva.
Att lura sitt eget barn, att tro att pappa och mamma , ja vi kommer och hämtar dig senare, imorgon, eller nästa dag (om 3 veckor) förhoppningsvis och då ska vi ses i fyra timmar, när vi umgåtts varje dag sedan du föddes i princip.
Hur ska du förstå detta?
Ett så här litet barn förstår inte vad som händer säger experterna (soc) jaha ja, det är något jag inte tror ett dugg på!
Om något händer dig då du inte är i mina armar längre, kommer jag aldrig kunna förlåta mig själv!
Jag Älskar Dig Min Son♥ Någon dag ska jag försöka återgälla det vi nu kommer att missa , det jag kommer missa i din uppväxt och det du kommer missa i pappas liv.
Men jag kommer aldrig ge upp det lovar jag dig!♥

Familjehem

Nu har det gått en vecka av inskolning av min son i det familjehem det är tänkt han ska bo i en tid framöver.

Men det känns som om man lurar sitt eget barn. Man kommer till hemmet, måste hålla en god ton och visa sig från sin bästa sida för att sonen inte ska tro eller känna att det är något obehagligt eller hemskt. Men för honom är det som att bli lämnad på dagis eller hos dagmamma, jag tror inte han förstår att vi en dag inte kommer att komma och hämta honom. Han är trygg och vet att vi alltid hämtar honom när han varit hos farmor, mormor farfar osv.

Dessutom så tror jag att nattetid när han vaknar och är van att ha mig sidan om och hunden som vakar över honom, kommer bli väldigt ledsen och orolig. Han ropar på pappa och mamma och sin hund Smulan, men så kommer något helt annan att förhoppningsvis komma in till honom.
Jag tror detta kommer göra honom väldigt förvirrad, ett barn som aldrig varit ifrån sin mamma på 1,5 år och inte ifrån mig på mer än 2,5 år.
Han anpassar sig säger experterna hos socialtjänsten. Men anpassar sig till vadå? att gå och sakna sina riktiga föräldrar, att gå med en klump i magen och inte veta när var och hur vi ska dyka upp? Att vi sedan ska träffas en gång i månaden 4 timmar? Och dessutom ska hans mamma och jag inte träffa honom samtidigt? Han har aldrig varit ensam så med en förälder någonsin, hur kommer det att kännas, han kommer bli ännu mer förvirrad utav detta.

Jag känner mig som en bov, jag lurar mitt eget barn in i något där vi varken vet ser eller kan höra honom! Känns för jävligt rent ut sagt!

Förstöra ett så fint barn på detta sätt är för mig en gåta!

Mitt mail ikväll till Sjöbo Kommun

Hej,

Albin Norstedt Brodén,

Då det är barnperspektivet som vi eftersträvar i hans placering så är det några faktorer vi som vårdnadshavare och anhöriga är oroliga över.
Det gäller i första hand familjens hund som är en omplaceringshund som enligt dem själva inte är van vid att hanteras.
Hunden har tydligen inte vuxit upp i familjen och är då inte heller van vid mindre barn vilket en hund är om den vuxit upp tillsammans med barnet. En omplaceringshund har ofta varit utsatt för djurplågeri. Det kan räcka med att den känner sig trängd så kan den mycket väl göra utfall.
Ett barn i 2,5 års åldern som Albin kan omöjligt förstå sådana signaler ifrån en hund.
Ett sådant litet barn har inte heller någon möjlighet att värja sig om hunden skulle gå till anfall.
En omplaceringshund är mycket opålitlig och ska absolut aldrig lämnas tillsammans med små barn! Flera experter som vi talat med menar att man inte ska ha barn alls tillsammans med denna typen av hundar. Även om den inte gjort utfall tidigare så kan ett så litet barn mycket väl hamna i en situation med hunden där hunden mycket väl kan bita barnet!
En annan sak vi också undrar över är hur ni tänkte när Albins mammas astma och allergi mot både katt och kanin? Hon kan inte vistas varken tillsammans med människor som har katt eller i bostäder där det finns eller har funnits katt. Hon kan bli så dålig och hennes andning så påverkad att hon måste få akut hjälp!
Varför har ingen tagit reda på detta? Det finns i släkten, även Albin kan ha eller komma att få problem eftersom det är ärftligt, Albins mormor är även hon allergisk mot katt och får samma symptom som Albins mamma vid kontakt med katt och hund.

Den tredje undran vi har handlar om familjens egna barn. Det ena barnet hade diabetes och krävde väldigt mycket omsorg både hemma och i skolan, telefoner behövde vara på alltid utifall något skulle hända.
Hur mycket tid kommer läggas på flickans diabetes och hur mycket tid kommer förloras för Albin? Hur lidande kommer han att bli i detta Om det nu ska läggas så mycket tid på en person , då kommer han att hamna i skymundan av deras egna barn och hur kommer han att må av detta?
Är det så att det har gått för fort att hitta ett familjehem så man har tagit första bästa utan att vara ett dugg intresserade av att undersöka allergier och andra parametrar som också spelar in i både umgänge och mående för Albin och för oss andra i detta?!

Svågerpolitik?

Familjehemmet där min son ska placeras där är mamman socialsekreterare i Landskrona och pappan jobbar på ungdomsanstalt i Lund, är det bra eller dåligt? jag får lite dåliga vibbar av det och att dom har katt och kanin , min sons mamma tål inget av det, dessutom har dom en omplaceringshund som inte gillar människor, skulle ni låta en 2,5 åring komma nära en sådan hund? Sen har dom två egna barn som är 5 och 12.

BVC

Var med Min sin igår hos bvc för 2,5 års kontroll.

Han fick göra saker som alla barn i den åldern gör, dom tar fram samma leksaker till alla barn och barnet får berätta vad det är för något osv.

Sköterskan kunde inte se några som helst problem i min sons mående, motorik, språk rörelser. Han var precis som man ska vara enligt dom föreskrifter som dom går efter på bvc.

Socialtjänsten begärde snabbt ut bvc journalen till deras utredning för ett år sedan. Men där är helt blankt i den, det står inget negativt alls om sonen i dessa handlingar. Så därför har den sedan inte varit intressant för dem.

Sköterskan var dock väldigt oroad över hur min son skulle må efter en placering då han är fullt frisk och mår bra idag.
Att han nu varit med mig dygnet runt i 2,5 år i princip och sedan ska flytta in i en främmande familj och lämnas där ensam efter 3 dagar, det var inte bra tyckte hon.

I nästa överklagande som jag kommer göra så kommer dom två sköterskor som träffat min son sedan han var nyfödd och läkaren att ställa upp som vittnen.

Dom är helt eniga om att detta inte är för mitt barns bästa, detta handlar om någon princip som Socialtjänsten fastnat i hos Sjöbo Kommun.

Intressant information

Såhär ser det alltså ut, av dem som var och är inblandade i mitt och min sons helvete!







150331 Anställningsuppgifter efter förfrågan
Efternamn Förnamn Befattning Anst datum i nuvarande befattning Månads- belopp Lön gäller fr o m Tidigare anställd i kommunen på annan befattning Övr anteckn

Levin Ann FambhBvn 2008-04-01 32800:- 2014-04-01 Fältsekreterare sedan 2007-09-10

Malmborg Olsson Carina Enhetchf 2012-08-20 37575:- 2014-04-01 Soc sekr 2003-02-01

Johnson Caroline Gruppled 2014-04-07 31800:- 2014-04-07 Soc sekr sedan 2009-03-16

Löfgren Petra FambhBvn 2008-04-01 32700:- 2014-04-01

Löfgren Richard Förvchef 2014-07-14 59500:- 2014-07-14

Wolf Åsa Socialsekr 2014-01-01 28000:- 2014-01-01 Är inte längre anställd i kommunen

Påsk

Är i sommarstugan över påsken med min mamma, styvpappa och sonen och jag. Nästa vecka den 7 startar inskolningen i fosterfamiljen.

Därför tänkte vi att vi skulle fira påsken här uppe i lugn och ro med Albin. Vädret har dock inte visat sig från sin bästa sida ännu, regn , snö och kallt. Men vi har ändå varit ute, korta stunder.

Varit och tittat på lite lamm och små kalvar igår nere på gården intill. Albin älskar alla sorters djur. Helst vill han klappa allt som går att klappa.

Nu sover han gott, jag somnade sidan om honom på hans madrass ikväll. Man undrar hur mycket av detta han förstår.
När man pratar kan han ibland mitt i en mening svara på något och är helt inne i vad konversationen handlar om, trots att det är vuxna som pratar med varandra.

Men på socialtjänsten känns det mer som om dom tror han är så liten att han inte förstår, men så har dom ju inte heller träffat honom.

Imorgon ska Albin och Jag till BVC för 2,5 års kontroll och där ska dom kolla hans motorik, språk och hur han är med sin förälder.
Bvc läkare och sköterska har dessutom sagt att när det ska överklagas igen så ställer dom upp och vittnar till min fördel i detta!


Nu ska jag strax sova igen.

Godnatt på er där ute, jag vet att det finns fler som går igenom samma helvete som jag till er vill jag säga, stå på er! Ge aldrig upp!!!

Umgänge

Idag kom papper på hur ofta jag ska få träffa min son framöver efter det att han skolats in i foster familj, vilket han ska göras på mindre än tre veckor.

Var tredje vecka 4 timmar ska jag få träffa mitt eget barn, som varit med mig 24/7 i lite mer än ett år nu. Som är så fäst vid både mig och dom i vår omgivning. Hans far och morföräldrar finns inte alls med i hans umgänge framöver enligt vad soc har planerat, personer som betyder oerhört mycket för honom.

Trots att man nu inte träffat oss på 8 månader så anser man att detta är det bästa ur min sons perspektiv.
Detta övergår mitt förstånd fullständigt.

Jag kommer inte att ge mig om jag så ska behöva sitta på gatan utanför så ska min son träffa mig betydligt oftare än en gång var tredje vecka!