Men nu till det hem jag och min son bor på sedan Mars månad. Redan första dagen vi kom dit så berättades det om hur bra kommunikation det var mellan personal och dem boende, att inget skulle komma i efterhand utan man skulle få feedback direkt. Ändå dröjde det nästan 2 månader tills jag fick min första feedback på saker som personalen haft synpunkter på. Jag satt som ett frågetecken på det mötet ingen hade påpekat eller sagt något under denna perioden.
Sen har dem ett system där man får + och - på saker man gör. När vi då gick igenom vad jag fått minus på ja då dök där upp flera minusanteckningar där det inte fanns något dokumenterat, bara att det var minus och datum. Även här kände jag mig väldigt dåligt behandlad. Vi kom dit min son och jag för att utredas och för att se vad för hjälp vi behövde framöver. Men om någon nu sätter minus på mig (oss) och inte kan förklara, ja då känns det som om det är gjort bara för att och helt utan anledning, då jag fått minus på saker, inte ens då har jag fått feedbacken direkt utan den har kommit vid dem mötena vi har haft med Socialtjänsten när dem varit på besök.
Att man inte hänger med i svängarna är inte alls konstigt när det går till så här. Personalen pratar med varandra och med socialtjänsten, men jag får knappt veta något.
En grej till som hände var att första natten vi skulle sova så var spjällsängen som var insatt i sovrummet fel inställd, jag fick besked på att den skulle ordnas innan min son skulle läggas, men det kom ingen. Så jag la min son och han somnade relativt fort, precis som han gör annars hemma. Men i anteckningarna sedan drygt 2 månader senare då får jag läsa att det funnits risk för att han har skullat trilla ur.
Så kommer vi till det som faktiskt gick galet, bara några dagar senare, var sängen ordnad och jag hade lagt min son vid vanlig tid, 19:30. Bara en halvtimma efter hör jag en duns inne från sovrummet, rusar in dit, ja då har hela sängbotten i hans spjälsäng trillat ur och min son står och håller sig i spjälorna för att inte klämmas mellan botten o golvet.
I papperna jag har läst nu från varje möte vi har haft så dyker det hela tiden upp saker, som INGEN pratat med mig om vid dom tillfällena det verkligen har hänt något.
Dem minus anteckningarna jag fått som inte kunde beskrivas, ja dem är inte heller bortplockade vilket jag tycker är mycket märkligt. Kan man inte förklara något i en sådan här viktig utredning så kan det inte heller vara med och påverka mig negativt!
Sen lovades det också att personal skulle komma varje dag, så var det dem första tre veckorna sen visa dagar kom där ingen alls, träffade bara personal vid dem aktiviteter som vi har gemensamt med andra boende.
Även här tycker jag det blir en miss, dem ser inte hur vi egentligen har det, när dem kommer så sällan. Min son går på dagiset 3 timmar om dagen övrig tid är han med mig och ofta ensam med mig i princip hela dagen utom dom dagar jag har barnpassning när det är aktiviteter utan barn.
Det har i perioder varit så ensamt att jag fått ringa o prata med mina föräldrar i flera timmar, för jag känt mig så ensam. Det hade gått att ringa till personalen, men gör man det så får man minus på det med, för då är man inte i balans. Jag har ringt ett par gånger på natten när min son vaknat och varit jätte ledsen. Detta fick jag med läsa om i en av utvärderings papperna att jag inte förstod och att jag var så orolig för att han vaknade på nätterna. Inget jag alls känner igen, jag ringde för att få feedback och hjälp, men inget av det har jag fått då. Så nu struntar jag helt enkelt i att ringa efter personal nattetid om det är något. Jag löser det själv och det har jag gjort hemma med och det har fungerat.
Jag tycker man blir bedömd på så orättvisa förhållanden som sedan leder till helt felaktiga beslut av socialtjänsten, som för oss är det föreslaget att vi ska bo i en stödfamilj.
Men Om vi hade fått rätt feedback och stöd under dessa månader (snart ett halvår) då hade vi säkert kunnat flyttat hem till vårt egna hem och det är väl det som är tanken med en sådan här dyr och kostsam verksamhet?
Nästa grej jag reagerat på är att många i personalen pratar i privata mobiler, när dem är med oss som bor där. Ibland kan det bli samtal upp till 20 minuter och jag känner att vi som egentligen ska ha tiden vi försvinner och hur kan de bedöma en när dem har fokus i ett mobilsamtal och inte på oss? Men man blir bedömd ändå och här tror jag det blir ännu mera tokigt!
Vid ett par tillfällen har jag och min son åkt med hemmets bussar och den i personalen som körde då hade inte sovit på hela natten och satt och både ringde och sms.ade under färden. Det var något av det värsta jag varit med om. Jag har själv kört i yrkestrafik i 10 år så Jag VET hur MAN INTE ska bete sig i trafiken. Men det gick mot rött i 6 olika korsningar, över heldragen linje och filbyten på heldragen linje!
Sånt här ska man inte behöva utsätts för någonstans!
Sen har vi det här med badandet. Personalen började redan när vi kom dit att , oj vad vi ska bada mycket i sommar. Jaha har jag tänkt, i mina ögon ska barn inte leka vid öppet vatten innan dem kan simma ordentligt och det har jag påpekat varje gång nu dom har tjatat sig till att vi har följt med.
Då min son har varit förkyld flera gånger så har jag sagt till både på dagis och barnpassning att min son inte ska kyla ner sig. Han har lixom inte hunnit bli frisk mellan omgångarna. Men ingen lyssnar utan man kommer till dagis och hämtar honom, då är alla kläder genomvåta och hans näsa rinner och han hostar. Nu senast blev han frisk den 16.de och jag sa ifrån om att vänta några dagar innan han kunde blöta ner sig. Men nähä han var lika våt ändå skor och kläder visserligen hade dom bytt kläder på honom på dagis men han hade ändå blivit nerkyld. För nu i Måndags den 21 när jag hämtade honom på dagis då var han skoll het. Men ingen sa något till mig, bara att han hade ätit dåligt. Hemma ville han inte sova utan var lite gnällig, han fick komma upp och var fortfarande het, det var ju också över 30 grader ute. Men min son hade 39,1 i feber. Han fick alvedon och dagen gick, men när han inte vid halv tre på natten hade somnat så tog jag honom och åkte in på akuten i Kristianstad. Där kunde man konstatera att han fått en infektion av en långdragen förkylning , en infektion i lymfkörtlarna vilket har gjort att han är jätte stel i sin nacke och inte alls pigg , även svullen i halsen och kind. Detta hade säkert kunnat undvikits om någon hade lyssnat på mig från början! Nu får min son antibiotika och ska ha det en period, men det stela i nacken och svullnaden kunde ta upp till en månad innan det försvann!
Jag vill med detta brev berätta att jag inte alls är nöjd med hur jag och min son blivit behandlade och blir. Det drabbar mig negativt och påverkar såklart relationen till min son, när det som är fel inte kommer fram och när det som blivit fel inte rättas till och man tar på sig skulden och ber om ursäkt.
Jag har ingen lust att förlora min son på grund av felaktiga anteckningar och anteckningar av personer som inte varit delaktiga utan suttit med sina privata telefoner!
En händelse till kan jag med berätta. Vid ett tillfälle skulle jag ha barnpassning, då kom barnpassaren som utöver jobbet på Hemmet har en restaurang , då hade han med en av sina praktikanter med hem vid barnpassningen, han kan ha varit 16-17 år. Att ta med och in i vårat hem där vi bor helt främmande människor som inte har där att göra måste ju strida mot alla principer och regler och sekretess!!!
tisdag 31 mars 2015
Grödbygården, Diabetes och Socialtjänsten i Sjöbo Kommun
Jag och min son blev placerade på Grödbygården i Bromölla den 25 Mars i år. Med anledning av att hans mamma lagt in sig frivilligt på en psykiatriskt avdelning i Lund, på grund utav sitt mående.
Då det hotades om LVU redan veckan innan såg varken jag eller min sons mamma någon annan idé än att gå med på att placeras på Grödbygården frivilligt.
Dock kom aldrig min sons mamma med då hennes läkare ansåg att hon var i för dåligt skick.
Jag hade fått min dom bara någon vecka tidigare, då jag fick reda på att jag fått diabetes. En anmälan från BVC gjordes av vår bvc sköterska för att hon tyckte jag (pappa) skulle få avlastning i hemmet så att jag kunde sköta mitt arbete. Insatsen blev att vi sändes till HVB hemmet jag och min son.
Redan första dagen där förklarade man att , man körde med öppna kort och hade man synpunkter så tog dom det direkt med föräldern, ändå dröjde det nästan en månad innan jag hade mitt första utvärderingsmöte med dem personerna i mitt arbetslag.
Första två månaderna var helt okej, men sedan märkte både jag och även andra boende där hur personalen ändrade sig och började gå helt bakom ryggen på en. Vid alla samspel fick man bara positiv feedback, men i journalanteckningarna skrevs det något helt annat!
Under hela tiden där har jag velat att min son skulle få träffa sin mamma, men då blivit motarbetad av personalen , då vi har gemensam vårdnad så har hon rätt att träffa honom. Personalen på Grödbygården dem var inte alls överens en del tyckte det var självklart att min son och hans mamma skulle träffas men dem flesta tyckte tvärt emot.
Dom körde någon slags psykiskt terror mot mig och försökte hela tiden trycka ner mig och inte höra av mig till hans mamma, i princip tvingade mig att inte få ha någon som helst kontakt med henne trots att hon förtvivlat hörde av sig både till mig och till personal och föreståndare på Grödbygården.
(Jag kan inte annat än påstå att det handlar om olaga tvång och olaga hot) då flera av dem som varit i mitt arbetslag, tydligt sagt rakt ut till mig att min sons mamma "skiter i sin son" .
Sanningen är den att hon försökt att få komma dit på dagar som passat henne, då hon inte varit och hämtat sin medicin och pratat med sin psykolog i Trelleborg men blivit motarbetad av personalen då hon har ringt och velat komma!
Från socialtjänsten i Sjöbo har dom hela tiden sagt att hon behövde träffa vår son, men Socialtjänsten och Grödbygården verkar inte ha varit alls överens.
Grödbygården är en skyddad verkstad, med barn och kusiner som arbetar där, även en del av personalens barn är där längre perioder på dagiset, omyndiga barn som används som billig arbetskraft då ordinarie personal har semester!
Min son som första veckorna skulle skolas in på dagiset där , har flera gånger efter att jag lämnat honom där under dom 3 timmar barnen går på dagis , antingen fastnat i något eller suttit fast i något på dagis gården, då han har två tröjor som var nya men som han kom hem med och då var det hål i dem och man kunde tydligt se att han suttit fast i något. Men ingen i personalen informerade mig. Han har även fått stå ensam och gråtit länge, då han vid flera tillfällen varit helt blöt om kinderna och röd i ögonen när jag hämtat honom!
Vi hade vårt sista möte där på Grödbygården den 18 Juli, då hade man bestämt att vår son skulle hamna i en stöd/fosterfamilj. På grund utav att man påstår att han och jag inte är känslomässigt nära varandra och hans mamma inte är stabil.
Trots att man skriver helt andra saker i papperna så visar deras siffror som dem använder på Grödbygården något annat. Man säger en sak till klienten och sedan skriver man något annat. Inte ens dem i samma arbetslag är överens. Men man håller tyst. Inte ett ljud fick jag veta förrän vi hade vårt sista möte. Under tiden fram tills sista mötet har jag bara fått positiv feedback på hur bra det har varit mellan mig och min son!
Grödbygården som är privatägt gör stora pengar på dem boende där, sås stora pengar att det helt enkelt blivit för stort och brister finns i organisationen , då föreståndarna åker iväg, vilket dem gör ganska ofta då blir organisationen ännu sämre, flera saker , aktiviteter och planerade saker har vi fått stå över då det inte funnits personal tillräckligt! För en del människor funkar det, för andra rasar allt!
Personalen där försöker bryta ner en psykiskt så att man självmant ska ge upp. Mig försökte dom knäcka genom min diabetes. Men där gick dem bet!
Ett exempel är när man sitter och äter, jag och min son, då kommer personalen in och triggar igång honom, hur tänker man? vad är meningen med att förstöra redan inarbetade rutiner?
Rutiner som vi haft långt innan vi blev placerade där!
Redan första dagarna bestämmer dem vilket dom ska arbeta efter, om föräldern ska behålla eller inte behålla sitt barn och sen gör dom allt efter det beslut dom tagit på sitt personalmöte dom har varje torsdag, då alla boende får klara sig själva.
Nu är jag och min son utflyttade, då jag inte accepterade deras psykiska terror av både mig och min son, vi har flyttat hem till mina föräldrar i väntan på vart han ska placeras.
Dock måste jag undra. Att om det nu är så illa mellan mig och min son och hans mamma, hur kan vi då så lätt få flytta hem, två månader innan den tid vi egentligen skulle flyttat?
Trots detta har vi nu bott hos mina föräldrar snart en månad.
Jag och min son har gått till en barn psykiater som menar att det inte finns något konstigt alls mellan mig och min son, utan att vi har fina starka band tillsammans.
Inte heller från BVC varken sköterska eller läkare på Nova kliniken i Sjöbo känner igen det som Personalen på Grödbygården och socialtjänsten i Sjöbo kommun skrivit i sina journaler!
Från Bvc finns bara positiva anteckningar om vår familj och oss som föräldrar, aldrig en ända anmärkning på vår son. Bvc sköterskan träffade även vår son den 25mars och inte heller då kunde hon se att han skulle vara varken apatiskt eller i dåligt skick, som Sjöbo kommuns familjeenhet påstår. Enligt sköterskan och läkaren blir man inte apatiskt på tre dagar( det ska tilläggas att han var magsjuk vid 2 tillfällen) då familjebehandlarna var hemma hos oss, men dom påstår att han var apatisk, han hade inte ätit något på 3 dagar bara druckit och sovit.
När 2 okända människor kommer in i vår trygghet är det inte självklart att ett så litet barn blir rädd? Främmande människor i hans trygghet?
Dom har träffat oss drygt 10 gånger, på bvc har vi varit betydligt fler gånger sedan han föddes och ALDRIG har dom påpekat något. Inte heller nu när vi var där i måndags förra veckan hela familjen kunde dom påstå att han skulle må dåligt i sällskap med sin mamma och mig!
Det har varit en ständig jakt efter vår son sedan dom fick reda på att vi fått barn, då dom vetat att hans mamma varit i lite dåligt skick i bland. Men aldrig så det har påverkat vår son på något sätt! Hon har alltid satt honom i första hand trots sina besvär. Hon har en borderline diagnos men det familjebehandlarna inte förstår är hur den diagnosen fungerar!
Även på Grödbygården påstår man sig kunna hantera alla typer av diagnoser, men när det gällde min sons mamma så hade dem inte varken resurser eller kunskaper att våga ta dit henne, så fick jag det förklarat iallafall!
Efter att vår barnpsykiater och min psykiater bett oss ta kontakt med en jurist så kommer vi att göra detta även människor runt omkring oss har bett oss anlita en jurist som måste granska detta!
För vår familj har ju snarare blivit sämre än var den var innan detta började! Man har rivit upp en fungerande familj och kanske raserat en hel framtid för min son!
Då det hotades om LVU redan veckan innan såg varken jag eller min sons mamma någon annan idé än att gå med på att placeras på Grödbygården frivilligt.
Dock kom aldrig min sons mamma med då hennes läkare ansåg att hon var i för dåligt skick.
Jag hade fått min dom bara någon vecka tidigare, då jag fick reda på att jag fått diabetes. En anmälan från BVC gjordes av vår bvc sköterska för att hon tyckte jag (pappa) skulle få avlastning i hemmet så att jag kunde sköta mitt arbete. Insatsen blev att vi sändes till HVB hemmet jag och min son.
Redan första dagen där förklarade man att , man körde med öppna kort och hade man synpunkter så tog dom det direkt med föräldern, ändå dröjde det nästan en månad innan jag hade mitt första utvärderingsmöte med dem personerna i mitt arbetslag.
Första två månaderna var helt okej, men sedan märkte både jag och även andra boende där hur personalen ändrade sig och började gå helt bakom ryggen på en. Vid alla samspel fick man bara positiv feedback, men i journalanteckningarna skrevs det något helt annat!
Under hela tiden där har jag velat att min son skulle få träffa sin mamma, men då blivit motarbetad av personalen , då vi har gemensam vårdnad så har hon rätt att träffa honom. Personalen på Grödbygården dem var inte alls överens en del tyckte det var självklart att min son och hans mamma skulle träffas men dem flesta tyckte tvärt emot.
Dom körde någon slags psykiskt terror mot mig och försökte hela tiden trycka ner mig och inte höra av mig till hans mamma, i princip tvingade mig att inte få ha någon som helst kontakt med henne trots att hon förtvivlat hörde av sig både till mig och till personal och föreståndare på Grödbygården.
(Jag kan inte annat än påstå att det handlar om olaga tvång och olaga hot) då flera av dem som varit i mitt arbetslag, tydligt sagt rakt ut till mig att min sons mamma "skiter i sin son" .
Sanningen är den att hon försökt att få komma dit på dagar som passat henne, då hon inte varit och hämtat sin medicin och pratat med sin psykolog i Trelleborg men blivit motarbetad av personalen då hon har ringt och velat komma!
Från socialtjänsten i Sjöbo har dom hela tiden sagt att hon behövde träffa vår son, men Socialtjänsten och Grödbygården verkar inte ha varit alls överens.
Grödbygården är en skyddad verkstad, med barn och kusiner som arbetar där, även en del av personalens barn är där längre perioder på dagiset, omyndiga barn som används som billig arbetskraft då ordinarie personal har semester!
Min son som första veckorna skulle skolas in på dagiset där , har flera gånger efter att jag lämnat honom där under dom 3 timmar barnen går på dagis , antingen fastnat i något eller suttit fast i något på dagis gården, då han har två tröjor som var nya men som han kom hem med och då var det hål i dem och man kunde tydligt se att han suttit fast i något. Men ingen i personalen informerade mig. Han har även fått stå ensam och gråtit länge, då han vid flera tillfällen varit helt blöt om kinderna och röd i ögonen när jag hämtat honom!
Vi hade vårt sista möte där på Grödbygården den 18 Juli, då hade man bestämt att vår son skulle hamna i en stöd/fosterfamilj. På grund utav att man påstår att han och jag inte är känslomässigt nära varandra och hans mamma inte är stabil.
Trots att man skriver helt andra saker i papperna så visar deras siffror som dem använder på Grödbygården något annat. Man säger en sak till klienten och sedan skriver man något annat. Inte ens dem i samma arbetslag är överens. Men man håller tyst. Inte ett ljud fick jag veta förrän vi hade vårt sista möte. Under tiden fram tills sista mötet har jag bara fått positiv feedback på hur bra det har varit mellan mig och min son!
Grödbygården som är privatägt gör stora pengar på dem boende där, sås stora pengar att det helt enkelt blivit för stort och brister finns i organisationen , då föreståndarna åker iväg, vilket dem gör ganska ofta då blir organisationen ännu sämre, flera saker , aktiviteter och planerade saker har vi fått stå över då det inte funnits personal tillräckligt! För en del människor funkar det, för andra rasar allt!
Personalen där försöker bryta ner en psykiskt så att man självmant ska ge upp. Mig försökte dom knäcka genom min diabetes. Men där gick dem bet!
Ett exempel är när man sitter och äter, jag och min son, då kommer personalen in och triggar igång honom, hur tänker man? vad är meningen med att förstöra redan inarbetade rutiner?
Rutiner som vi haft långt innan vi blev placerade där!
Redan första dagarna bestämmer dem vilket dom ska arbeta efter, om föräldern ska behålla eller inte behålla sitt barn och sen gör dom allt efter det beslut dom tagit på sitt personalmöte dom har varje torsdag, då alla boende får klara sig själva.
Nu är jag och min son utflyttade, då jag inte accepterade deras psykiska terror av både mig och min son, vi har flyttat hem till mina föräldrar i väntan på vart han ska placeras.
Dock måste jag undra. Att om det nu är så illa mellan mig och min son och hans mamma, hur kan vi då så lätt få flytta hem, två månader innan den tid vi egentligen skulle flyttat?
Trots detta har vi nu bott hos mina föräldrar snart en månad.
Jag och min son har gått till en barn psykiater som menar att det inte finns något konstigt alls mellan mig och min son, utan att vi har fina starka band tillsammans.
Inte heller från BVC varken sköterska eller läkare på Nova kliniken i Sjöbo känner igen det som Personalen på Grödbygården och socialtjänsten i Sjöbo kommun skrivit i sina journaler!
Från Bvc finns bara positiva anteckningar om vår familj och oss som föräldrar, aldrig en ända anmärkning på vår son. Bvc sköterskan träffade även vår son den 25mars och inte heller då kunde hon se att han skulle vara varken apatiskt eller i dåligt skick, som Sjöbo kommuns familjeenhet påstår. Enligt sköterskan och läkaren blir man inte apatiskt på tre dagar( det ska tilläggas att han var magsjuk vid 2 tillfällen) då familjebehandlarna var hemma hos oss, men dom påstår att han var apatisk, han hade inte ätit något på 3 dagar bara druckit och sovit.
När 2 okända människor kommer in i vår trygghet är det inte självklart att ett så litet barn blir rädd? Främmande människor i hans trygghet?
Dom har träffat oss drygt 10 gånger, på bvc har vi varit betydligt fler gånger sedan han föddes och ALDRIG har dom påpekat något. Inte heller nu när vi var där i måndags förra veckan hela familjen kunde dom påstå att han skulle må dåligt i sällskap med sin mamma och mig!
Det har varit en ständig jakt efter vår son sedan dom fick reda på att vi fått barn, då dom vetat att hans mamma varit i lite dåligt skick i bland. Men aldrig så det har påverkat vår son på något sätt! Hon har alltid satt honom i första hand trots sina besvär. Hon har en borderline diagnos men det familjebehandlarna inte förstår är hur den diagnosen fungerar!
Även på Grödbygården påstår man sig kunna hantera alla typer av diagnoser, men när det gällde min sons mamma så hade dem inte varken resurser eller kunskaper att våga ta dit henne, så fick jag det förklarat iallafall!
Efter att vår barnpsykiater och min psykiater bett oss ta kontakt med en jurist så kommer vi att göra detta även människor runt omkring oss har bett oss anlita en jurist som måste granska detta!
För vår familj har ju snarare blivit sämre än var den var innan detta började! Man har rivit upp en fungerande familj och kanske raserat en hel framtid för min son!
IVO
Skrev detta till IVO 2014-11-07
Trots att Enhetschefen Carina Malmborg Olsson på Familj och individ i Sjöbo kommun erkänt för både mig och min mamma att utredningen från Grödbygården inte räcker för en placering av min son så fortsätter man. Istället utnyttjar man min sons psykiskt sjuka mamma som varit inlagd sedan i mars i år.
Eftersom jag inte gick med på att stanna på Grödbygården så fick vi bo hos min mamma från Augusti fram till den 2 November då hon reste till Spanien.
Under dessa månader vi bott hos mina föräldrar har INGEN varken ringt eller kommit och besökt oss för att checka av hur det har fungerat. Min mamma som har arbetat 20 år inom barnomsorgen förstår inte heller hur man tänker. Man säger att min son och jag inte har någon anknytning till varandra, men ändå bor vi tillsammans och mina föräldrar är inte med mig 24H om dygnet, långt i från. Min son och hans mamma var överens om att jag skulle ansöka om ensam vårdnad och fortsätta sköta honom tills dess att hon mådde bättre och fått ordning på sitt liv.
Men här ser Socialtjänsten en chans att utnyttja situationen, ge sig på hans mamma som säger ja på allt dom frågar och föreslår, man får beakta att hon går på väldigt starka mediciner och är inte medveten om vad hon egentligen svarar på. Men det är tydligen inget som ingår i utbildningen för att bli socionom, att lära sig mediciners inverkan på människokroppen!?
Jag fick tre alternativ av enhetschefen, 1 att min son skulle placeras, 2 att han o jag skulle placeras i ett hem, 3 att vi skulle få bo i vårt egna hem som för övrigt har stått tomt sedan mars månad!
Vem står för skador som har uppstått under tiden på fastigheten? Ett kylskåp och en frys har gått sönder, Avloppen luktar hemskt , det år knappt att gå in i lägenheten som den står nu!
Min advokat och jag var eniga och hon meddelade att jag gick med på alternativ 3 och att få råd och stöd.
Men då Handläggare Åsa Wolf varit uppe på psyk i Lund och samtalat med min sons mamma så ändrades allt YTTERLIGARE ännu en gång. Då hon helt plötsligt inte gick med på något annat än att vilja placera sin egen son i fosterhem!?
Vilken normal förälder går med på det frivilligt? Det svaret måste ju säga allt om hur Socialtjänsten utnyttjar hennes dåliga mående mot mig och min son!
Jag har ansökt om ensam vårdnad, vilket jag förutsätter att familjenämnden har i åtanke , för dom har nu ansökt om ett LVU. Hur tänker man där? Anledningen var att hans mamma o jag inte var överens.
Men man låter oss ändå bo tillsammans.
Angående det här med råd och stöd som det hette så fint av Carina Malmborg Olsson så var det inte heller aktuellt efter det att dem besökt min sons mamma, för helt plötsligt hette det att jag behövde stöd 24 timmar om dygnet! Var dom nu har snappat upp det någonstans, inte ens på Grödbygården får man stöd 24 timmar om dygnet. 3 Timmar om dagen har man personal hos sig, knappt det ens.
Då jag nu har ansökt om ensam vårdnad och ansökan är mottagen av Ystads Tingsrätt så vill jag få ett slut på denna sandlådenivån. Är det en myndighet eller ett dagis vi har att göra med?
Jag och min son har börjat gå på kyrkans barntimme i Lomma för att han ska få den stimulans och behov av att träffa andra barn som han egentligen skulle fått på den dagisplats som jag blev nekad att sätta honom på i Sjöbo kommun, just för att han skulle placeras, och det är snart 4 månader sen. Vi har gått in i 3dje månaden och det dyker upp saker hela tiden, så som att socialtjänsten undviker att kontakta eller meddela advokaterna om vad som sker, ringer och bestämmer möten utan att informera advokaterna, påstår att papper försvunnit som advokaten skickat, som alla inblandade har fått och kvitterat alla utom handläggaren på Socialförvaltningen.
Trots att Enhetschefen Carina Malmborg Olsson på Familj och individ i Sjöbo kommun erkänt för både mig och min mamma att utredningen från Grödbygården inte räcker för en placering av min son så fortsätter man. Istället utnyttjar man min sons psykiskt sjuka mamma som varit inlagd sedan i mars i år.
Eftersom jag inte gick med på att stanna på Grödbygården så fick vi bo hos min mamma från Augusti fram till den 2 November då hon reste till Spanien.
Under dessa månader vi bott hos mina föräldrar har INGEN varken ringt eller kommit och besökt oss för att checka av hur det har fungerat. Min mamma som har arbetat 20 år inom barnomsorgen förstår inte heller hur man tänker. Man säger att min son och jag inte har någon anknytning till varandra, men ändå bor vi tillsammans och mina föräldrar är inte med mig 24H om dygnet, långt i från. Min son och hans mamma var överens om att jag skulle ansöka om ensam vårdnad och fortsätta sköta honom tills dess att hon mådde bättre och fått ordning på sitt liv.
Men här ser Socialtjänsten en chans att utnyttja situationen, ge sig på hans mamma som säger ja på allt dom frågar och föreslår, man får beakta att hon går på väldigt starka mediciner och är inte medveten om vad hon egentligen svarar på. Men det är tydligen inget som ingår i utbildningen för att bli socionom, att lära sig mediciners inverkan på människokroppen!?
Jag fick tre alternativ av enhetschefen, 1 att min son skulle placeras, 2 att han o jag skulle placeras i ett hem, 3 att vi skulle få bo i vårt egna hem som för övrigt har stått tomt sedan mars månad!
Vem står för skador som har uppstått under tiden på fastigheten? Ett kylskåp och en frys har gått sönder, Avloppen luktar hemskt , det år knappt att gå in i lägenheten som den står nu!
Min advokat och jag var eniga och hon meddelade att jag gick med på alternativ 3 och att få råd och stöd.
Men då Handläggare Åsa Wolf varit uppe på psyk i Lund och samtalat med min sons mamma så ändrades allt YTTERLIGARE ännu en gång. Då hon helt plötsligt inte gick med på något annat än att vilja placera sin egen son i fosterhem!?
Vilken normal förälder går med på det frivilligt? Det svaret måste ju säga allt om hur Socialtjänsten utnyttjar hennes dåliga mående mot mig och min son!
Jag har ansökt om ensam vårdnad, vilket jag förutsätter att familjenämnden har i åtanke , för dom har nu ansökt om ett LVU. Hur tänker man där? Anledningen var att hans mamma o jag inte var överens.
Men man låter oss ändå bo tillsammans.
Angående det här med råd och stöd som det hette så fint av Carina Malmborg Olsson så var det inte heller aktuellt efter det att dem besökt min sons mamma, för helt plötsligt hette det att jag behövde stöd 24 timmar om dygnet! Var dom nu har snappat upp det någonstans, inte ens på Grödbygården får man stöd 24 timmar om dygnet. 3 Timmar om dagen har man personal hos sig, knappt det ens.
Då jag nu har ansökt om ensam vårdnad och ansökan är mottagen av Ystads Tingsrätt så vill jag få ett slut på denna sandlådenivån. Är det en myndighet eller ett dagis vi har att göra med?
Jag och min son har börjat gå på kyrkans barntimme i Lomma för att han ska få den stimulans och behov av att träffa andra barn som han egentligen skulle fått på den dagisplats som jag blev nekad att sätta honom på i Sjöbo kommun, just för att han skulle placeras, och det är snart 4 månader sen. Vi har gått in i 3dje månaden och det dyker upp saker hela tiden, så som att socialtjänsten undviker att kontakta eller meddela advokaterna om vad som sker, ringer och bestämmer möten utan att informera advokaterna, påstår att papper försvunnit som advokaten skickat, som alla inblandade har fått och kvitterat alla utom handläggaren på Socialförvaltningen.
Fortsättning på Att förlora det käraste man har, sitt eget kött och blod!
Orkar inte
I 8 månader har vi , jag och min son nu bott tillsammans med min mamma, utan några som helst återbesök eller kontakt från socialtjänsten, inget intresse alls för att se hur min son egentligen mår. Då min mamma är utbildad förskollärare och jobbat med barn i 20 år så ser hon hur min pojke mår och hon kan inte se att han skulle vara varken apatisk eller må dåligt på något sätt.
Gå och vara tyst om detta längre går inte, det tär på mig dygnet runt, att lämna bort sitt eget barn till främmande människor och inte veta hur han kommer att må av att inte kunna vända sig till dom han har haft under sin uppväxt längre. Att det kommer någon främmande till honom när han vaknar på natten, när det är Pappa och Mamma han ropar efter. Att han kanske mister kontakten med sina nära och kära, som eventuellt successivt kommer slussas ur hans liv. Tydligen kan man göra vad som helst inom Sjöbo Kommuns Socialtjänst, allt för att principer är viktigare än sunt förnuft. Hur vår son kommer må av detta det är man inte ett dugg intresserad av.
Viktigast för dem verkar vara att man vunnit i rätten, att det sen handlar om människor det är mindre viktigt. Just nu är vår son bara en form av möbel som dom leker med och har gjort det sista året.
Hur kan man komma med ett påstående om att han skulle må dåligt, när man inte träffat vår underbara son på snart 8 månader. Ingen har sett honom tillsammans med sin egen familj och anhöriga på denna tiden. Man har inte heller varit intresserade av att följa upp honom under denna tiden. Man har baktalat oss, gjort mig och min sons mamma till ovänner, genom att säga olika saker till oss.
Man påstår saker för oss som man sedan ändrar och tar bort ur utredningar, allt för att det skulle låta fint i rätten.
Socialtjänsten i Sjöbo Kommun anser sig vara bättre än alla dem läkare och bvc läkare och sköterskor som träffat vår son och som aldrig någonsin skrivit något negativt om varken oss som föräldrar eller om vår son. Men ändå mår min son dåligt enligt socialtjänsten, trots att det finns flera olika läkare och barnpsykiater som påtalar motsatsen.
Jag ger inte mycket för en socialsekreterares kunskaper eller familjebehandlare, när dom tydligen och uppenbarligen kan hitta på precis vad som helst och få sina chefer att tro på detta!
Att sedan ha en familjebehandlare som är gift med familjeförvaltningschefen och jobbar i samma kommun, med samma klienter det är för mig JÄV. Eller dom pratar inte jobb hemma med varandra? Yeah Right! Den lätte går jag inte på!
Sen slutar en socialsekreterare och lämnar över till en annan , eller ska man kalla det att dom byter ort med varandra, den ene börjar jobba i den kommunen den andre bor i och givetvis måste dem uppdatera det på både Fb och på Instagram , att dom sedan är vänner sedan tidigare gör detta saken bättre? Inte i mina ögon, jag tror båda har svårt att skilja på jobb och privatliv. När den avgående socialsekreteraren öppet berättat om sin egen dotter med psykisk ohälsa som har samma problem som min sons mamma och en bror som är inlagd inom psykvården. Men menar att hennes egen dotter hon är det inget fel på, men min sons mamma kan man köra över fullständigt!
Att besöka en person som är inlagd på sjukhus och påverkad av starka mediciner, men ändå får denne att gå med saker som man är omedveten om vad dom egentligen innebär, för mig klingar det en aning oetiskt, att en handläggare inom socialtjänsten är villig att ta till dessa metoder för att få till ett lvu när det andra man hade inte räckte till!
Vi hade gärna sett att någon velat ta sig an oss träffa oss och göra er egen bedömning av hur vår son mår. Den andre april ska han träffa sin BVC sköterska och läkare för sin 2,5 års kontroll, då ska man se hur han är motoriskt, språkligt osv, men detta är och har aldrig varit något problem. Varken när min sons mamma gått ensam med honom, eller vi gått tillsammans eller jag gått ensam med honom. Aldrig någonsin har någon inom BVC eller sjukhus sett något som skulle tala på att han mått dåligt pga sin mammas psykiska mående eller att jag skulle ha några problem att ha hand om honom själv!
I 8 månader har vi , jag och min son nu bott tillsammans med min mamma, utan några som helst återbesök eller kontakt från socialtjänsten, inget intresse alls för att se hur min son egentligen mår. Då min mamma är utbildad förskollärare och jobbat med barn i 20 år så ser hon hur min pojke mår och hon kan inte se att han skulle vara varken apatisk eller må dåligt på något sätt.
Gå och vara tyst om detta längre går inte, det tär på mig dygnet runt, att lämna bort sitt eget barn till främmande människor och inte veta hur han kommer att må av att inte kunna vända sig till dom han har haft under sin uppväxt längre. Att det kommer någon främmande till honom när han vaknar på natten, när det är Pappa och Mamma han ropar efter. Att han kanske mister kontakten med sina nära och kära, som eventuellt successivt kommer slussas ur hans liv. Tydligen kan man göra vad som helst inom Sjöbo Kommuns Socialtjänst, allt för att principer är viktigare än sunt förnuft. Hur vår son kommer må av detta det är man inte ett dugg intresserad av.
Viktigast för dem verkar vara att man vunnit i rätten, att det sen handlar om människor det är mindre viktigt. Just nu är vår son bara en form av möbel som dom leker med och har gjort det sista året.
Hur kan man komma med ett påstående om att han skulle må dåligt, när man inte träffat vår underbara son på snart 8 månader. Ingen har sett honom tillsammans med sin egen familj och anhöriga på denna tiden. Man har inte heller varit intresserade av att följa upp honom under denna tiden. Man har baktalat oss, gjort mig och min sons mamma till ovänner, genom att säga olika saker till oss.
Man påstår saker för oss som man sedan ändrar och tar bort ur utredningar, allt för att det skulle låta fint i rätten.
Socialtjänsten i Sjöbo Kommun anser sig vara bättre än alla dem läkare och bvc läkare och sköterskor som träffat vår son och som aldrig någonsin skrivit något negativt om varken oss som föräldrar eller om vår son. Men ändå mår min son dåligt enligt socialtjänsten, trots att det finns flera olika läkare och barnpsykiater som påtalar motsatsen.
Jag ger inte mycket för en socialsekreterares kunskaper eller familjebehandlare, när dom tydligen och uppenbarligen kan hitta på precis vad som helst och få sina chefer att tro på detta!
Att sedan ha en familjebehandlare som är gift med familjeförvaltningschefen och jobbar i samma kommun, med samma klienter det är för mig JÄV. Eller dom pratar inte jobb hemma med varandra? Yeah Right! Den lätte går jag inte på!
Sen slutar en socialsekreterare och lämnar över till en annan , eller ska man kalla det att dom byter ort med varandra, den ene börjar jobba i den kommunen den andre bor i och givetvis måste dem uppdatera det på både Fb och på Instagram , att dom sedan är vänner sedan tidigare gör detta saken bättre? Inte i mina ögon, jag tror båda har svårt att skilja på jobb och privatliv. När den avgående socialsekreteraren öppet berättat om sin egen dotter med psykisk ohälsa som har samma problem som min sons mamma och en bror som är inlagd inom psykvården. Men menar att hennes egen dotter hon är det inget fel på, men min sons mamma kan man köra över fullständigt!
Att besöka en person som är inlagd på sjukhus och påverkad av starka mediciner, men ändå får denne att gå med saker som man är omedveten om vad dom egentligen innebär, för mig klingar det en aning oetiskt, att en handläggare inom socialtjänsten är villig att ta till dessa metoder för att få till ett lvu när det andra man hade inte räckte till!
Vi hade gärna sett att någon velat ta sig an oss träffa oss och göra er egen bedömning av hur vår son mår. Den andre april ska han träffa sin BVC sköterska och läkare för sin 2,5 års kontroll, då ska man se hur han är motoriskt, språkligt osv, men detta är och har aldrig varit något problem. Varken när min sons mamma gått ensam med honom, eller vi gått tillsammans eller jag gått ensam med honom. Aldrig någonsin har någon inom BVC eller sjukhus sett något som skulle tala på att han mått dåligt pga sin mammas psykiska mående eller att jag skulle ha några problem att ha hand om honom själv!
Att Förlora det man älskar mest!
Jag har tillsammans med en kvinna en son som är lite mer än två år. Min sons mamma har i perioder mått psykiskt dåligt och gjort ett antal suicid försök. Därav har socialtjänsten blivit inkopplad, men utredningarna som gjorts har inte lett till något allvarligt.
Men så i Mars i år så pågick en utredning då vi i vår familj hade familjebehandlare hemma hos oss som skulle kartlägga hur vår situation såg ut.
Det gjordes ett par hembesök som avslutades efter 6 gånger . Den 15de mars la min sons mamma in sig själv på en psykiatrisk klinik i Lund och veckan efter skulle vi ha besök av familjebehandlarna. Samma helg blev sonen sjuk, i maginfluensa och var sjuk i tre dagar under dessa dagar kunde han endast få i sig flytande föda och vatten.
Men vid hembesöket så påstod familjebehandlarna att sonen var apatiskt och mådde mycket psykiskt dåligt, att han hade stannat i utvecklingen. Detta skulle alltså ha hänt på ett par dagar. För mig är det inte alls konstigt att man är lite omtöcknad efter en magsjuka, men i utredningen står det att jag inte kan tyda min sons signaler.
Hans mamma hade vi ingen kontakt med under första veckan hon låg inlagd, hon har en Borderline diagnos som gör att det i perioder är svårt att nå henne. Men både familjebehandlare och handläggare på socialtjänsten tar vartenda ord hon säger på blodigaste allvar. Men så är dom ju också kvinnor och många av dem skilda och har en annan inställning till män.
Det kom upp att jag och min son skulle få komma till ett ställe för att få lugn och ro, detta ställe är Grödbygården i Bromölla.
Där blev vi inskrivna den 25e mars.
Första mötet där med personal då fick man förklarat för sig att där skulle vi få lugn och ro och hjälp och man körde med öppna kort med de boende där.
Dum som man var så gick man ju med på detta frivilligt , vilket har lett till att dom har vänt upp och ner på hela min och min sons vardag.
Min sons mamma fick jag inte ha någon kontakt med,. Eftersom vi hade och fortfarande har gemensam vårdnad så ville jag ändå försöka ha kontakt med henne då hon så klart undrade hur sin son hade det.
Men så fort jag diskuterade hans mamma blev det många gånger mycket hotfull stämning på det här HVB hemmet.
Psykiskt terror skulle jag kunna kalla det. Man ska inte bry sig om sig själv eller andra, det är BARA barnen allt handlar om på detta stället.
Innan vi for till detta Hvb hemmet hade jag två veckor tidigare blivit sjuk och man konstaterade att jag drabbats av diabetes.
Och enligt socialtjänsten är man då inte kapabel att ha hand om ett barn, dom gjorde stora påtryckningar på bvc för att dom skulle göra en orosanmälan, den enda som också gjorts. Jag fick själv läsa anmälan av BVC sköterskan. Men när jag sedan läser i utredningen som socialtjänsten skrivit så står det något helt annat.
Oron handlade om att jag var ensam och behövde stöd och få hjälp med att få in mitt barn på en förskola (dagis)
Men i socialtjänstens utredning heter det att sonen är vanvårdad och mår psykiskt dåligt.
Man vänder och vrider på saker för att det ska gå igenom i nämnderna som sedan ska ta besluten om vad som ska hända med barnen.
Uppe på Grödbygården har vi sedan varit fram tills den 18de Augusti. Efter sista möter vi hade i Juli där dom la fram att det bästa för vår son var att bli fosterhemmsplacerad.
Efter det mötet så blev man totalt ignorerad av personalen på Grödbygården. Man slutade existera. I utredningen heter det att vi inte har någon känslomässig kontakt , min son och jag. Men i socialens första utredning som gjordes då vår son var nyfödd då står det precis motsatsen.
På Grödbygården är man ensam 90 procent av dagarna, man har samspel med personal knappt 3 timmar om dagen och ibland kan dem dyka upp på kvällen men bara ibland. När barnen är på deras dagis så har man aktiviteter med de andra vuxna föräldrarna.
Dagis är barnen på 3 timmar om dagen.
Man tvingas att umgås med människor som man normalt sett inte hade umgåtts med, man blir mer eller mindre tvingad att delta i aktiviteter som i alla fall jag inte skulle gjort i mitt normala liv, som att rensa jordgubbar för att koka sylt som dom sedan ska sälja på marknad. All trädgårdsskötsel sköts av de boende även av personer som egentligen är sjukskrivna blir mer eller mindre tvingade att arbeta. Annars påverkar det ens siffror negativt. Man får nämligen siffror på hur man är som person och förälder. Sen sätts det ihop och ligger man under 80 så är man inte lämplig som förälder.
Jag har under tiden gjort flera anmälningar till IVO men aldrig blivit tagen på allvar.
Personalen på Grödbygården säger en sak till dig som förälder och sedan skriver dom något helt annat i sina journaler. Det känns som om det från början när socialtjänsten tar kontakt med dem att dem där gör upp utan vår vetskap vi som föräldrar. Och sen jobbar dom itifrån som i mitt fall att placera min son.
För jag kan inte påstå att jag fått hjälp med något där. Tvärt om så har det stället bara orsakat en stor skada på min son, som blivit sydd med 5 stygn i pannan, som personalen vill få till att det är mitt fel, när personalen var precis intill min son när det hände.
En annan sak som hände var att min sons sängbotten mitt i natten trillade ur, men det har dom inte skrivit någonstans i någon journal.
Jag hade min son på diskbänken precis som både hans mamma och jag har haft hemma. Men där fick jag minus i protokollet för han satt intill en vattenkokare som var utan vatten och inkopplad i timer. Men enligt personalen så tror dom på fullaste allvar att en två åring ska kunna fylla en vattenkokare med vatten, vrida upp timern och slå igång den utan att jag skulle märka detta.
Man blir psykiskt nertryckt av dem flesta i personalstyrkan, dom som går emot föreståndarna dom blir inte långvariga.
Jag hade en i mitt arbetslag som det kallas som stod helt på min sida, men hon fick inte jobba kvar för hon vågade gå emot vad dem andra tyckte i samma lag.
Så efter det sitta mötet där så fick jag nog jag ringde min mamma som varit personalchef i Sjöbo kommun och sa till henne att vi stannar inte en dag till.
Handläggarna och dem andra på soc har varit som fromma lamm så fort min mamma varit i närheten.
Det bestämdes att jag och min son skulle bo med min mamma och hennes man under tiden utredningen fortsatte.
Så den 18de Augusti och fram till den 1 November så har vi bott hos min mamma och min styvfar. Under dessa månader har INGEN från varken soc eller någon annan myndighet hört av sig till oss och ens frågat hur det har gått och fungerat.
Men i utredningen från Grödbygården så menade dom att jag var skadlig för min son, men ändå låter man oss bo tillsammans. Det är inte heller så att mina föräldrar har varit med oss dygnet runt, som har ju sitt liv dom är dessutom ny pensionerade.
Men iallfal hos mor och styvpappa bodde vi fram till den 1 november då mamma och hennes man for på semester. Då fick jag och min son flytta hem till min pappa och hans sambo i Lomma, där vi bor för tillfället.
Min sons mamma är fortfarande inlagd, hon har nog varit hemma totalt 4 veckor sedan mars och då inte sammanhängande utan någon dag då o då, men inte klarat det och åkt in igen.
Jag och min sons mamma var överens om att sonen skulle bo med mig till dess att hon mådde bättre. Men under tiden här så har handläggaren varit och hälsat på henne uppe på psyk och då har hon fullständigt ändrat sig och tagit tillbaka allt om att hon tyckte det var okej att sonen bodde med mig, vilket nu har lett till att dom har ansökt om ett LVU och vi ska upp i rätten den 8de december.
Jag känner att socialtjänsten använder hans mammas psykiska mående mot mig, hon svarar ja på det som dom lägger fram som låter bra, fast hon egentligen inte förstår.
Hon har nu gått med frivilligt på att sonen ska placeras i ett familjehem, vilket hon varit emot under hela sommaren och in på hösten. Men med påtryckningar från socialtjänsten så har hon ändrat sig. Inte heller där känns det som om dom ens lyssnar eller frågar mig, dom har ju som sagt inte hört av sig eller varit och besökt oss i vardagen under tiden vi bott med mina föräldrar.
När man har den diagnosen som hans mamma har då har man livlig fantasi och man har svårt att se någon annan än sig själv, vilket man märker dagligen hon frågar knappt om hur sonen mår. Mig målar hon ut som värsta dåren på FB för att få folk runt omkring sig att tycka synd om henne.
Så även socialtjänsten, för fortfarande är det enbart kvinnor i ärendet. Det känns mer som om dem har någon form av kompissamtal med sonens mamma och vill få henne på deras sida vilket dom nu fått.
Men återigen så är sonen fortfarande med mig och vi gör saker ensamma varje dag trots att jag nu skulle vara så farlig och oförstående för honom.
Jag var ensam om att anlita en advokat, alla runt omkring mig litade blint på det handläggaren sa och det som stod i utredningarna. Men advokaterna har fått dem att fundera, men jag står ändå inför detta med hotet om att han ska placeras i fosterhem.
Då hans mamma och jag var överens så fick jag tre alternativ, 1 var att vi skulle placeras jag och sonen tillsammans i ett hem, 2 var att han skulle placeras ensam och 3 att vi skulle få bo i den lägenhet vi har i Sjöbo som vi inte kunnat bo i på hela vår och sommaren.
Men efter att dom varit uppe hos hans mamma på psyk och fått henne att vilja placeras sin son så dök dem upp hemma hos min mamma ringde på eftermiddagen före och sa dom ville komma, min advokat hade inte fått någon som helst information om att dem ville ha ett möte.
I det mötet hette det då att jag behävde stöd dygnet runt och detta kunde inte Sjöbo kommun erbjuda, trots att dom haft det som förslag på att vi skulle kunnat bo hemma med stöd.
När min advokat ringde till handläggaren på socialtjänsten första gången så ville hon knappt prata med dem, hon var både otrevlig och omedgörlig och har varit under hela tiden sedan jag kontaktade dem.
Jag har tillsammans med min son gått hos en barnpsykiater i Lund, en man som tidigare jobbat på barnpsyk.
Enligt honom och av det han sett i min och min sons realtion så funkar det precis som det ska, han har inte någon gång kunnat se att vi skulle vara skadliga för varandra på något sätt. Han påpekar gång på gång att jag inte ska ge upp för han tror på mig. Han säger lyfter även fram hur fin jag är med min son.
Det som är väldigt märkligt i denna röran är att man efter utredningen från Grödbygården där man kommer fram till att placera min son och mig, men sedan ändrar sig och vill placera bara min son. Sen ändrar man sig igen då hans mamma först går med på att han bor tillsammans med mig men sen efter ett besök av handläggaren ändrar sig fullständigt och vill inget annat än placera sin egen son i fosterhem. Vilken normal förälder gör en sådan sak frivilligt? Men ingen har lagt fram att man faktiskt kan bli nekad umgänge med sitt barn av den familj som han eventuellt placeras i.
Märkligt är också att vi tillåts jag och min son att bo tillsammans dock med mina föräldrar som ett viss stöd men dock inte dygnet runt och detta har vi nu gjort sedan den 18de augusti. Som ni vet ska en utredning ta minst 4 månader. Men här har man gått långt över tiderna och tyckt att det har varit helt okej.
Under denna perioden som vi bott med mina föräldrar finns inga uppgifter alls om oss, mig och min son, ett besök gjordes sista veckan i oktober och det var för att berätta att min sons mamma ändrat sig.
Jag är helt säker på att dom inte lägger fram alla fakta för min sons mamma för att det ska låta bra och handläggaren på soc har öppet berättat att hon själv har en nära anhörig med liknande diagnos som den som min sons mamma har, därför vet hon exakt hur man ska gå tillväga och vilka ord man ska lägga fram för att få en psykiskt sjuk människa att tycka det låter bra.
I Tisdags den 9/12-2014
hade vi förhandlingar i Förvaltningsrätten i Malmö. Där närvarade Enhetschefen från Familjeförvaltningen i Sjöbo Kommun med deras biträde. Min sons mamma med sitt biträde och ett biträde som företrädde Vår son och sedan jag med mitt Biträde.
Förhandlingen gällde detta LVU som kommunen lagt fram på den utredning som presenterades från Grödbygården i början på Augusti i år. Mesta delen av förhandlingen handlade om gammal fakta, alltså inget från augusti och fram tills idag. Därför under dessa månaderna har vi bott med mina föräldrar och ingen från socialtjänsten har varit på något uppföljningsbesök eller ringt och kollat hur vi har haft det.
Jag och min son har utvecklats enormt sedan vi kom ifrån HVB hemmet, men det har ingen varit intresserad av att ta del av. Man har istället skrivit om utredningen så att den upprepar sig gång efter gång för att den ska verka stor, hade man tagit bort allt som står mer än tre gånger så hade det inte blivit något kvar.
Ett läkarbesök bokades in för två veckor sedan då man alltid gör detta när ett Lvu är i fråga. Jag min son och min pappa fick en tid på Lomma vårdcentral. När jag fick tiden dagen innan av Enhetschefen så beskrev hon läkaren som mycket kompetent och en erfaren BVC läkare.
Vi träffade denna läkare och min son fick mer än godkänt av honom både fysiskt och psykiskt och inget negativt alls fanns att tillägga.
Men i förhandlingarna vidhåller ändå kommunen att min son mår dåligt och behöver placeras. Han ska enligt dem inte ha någon anknytning till mig eller några känslomässiga band, men trots detta så kallar han mig pappa, kommer till mig när han är ledsen o.s.v. Man har inte varit och sett utvecklingen som vi har gjort sedan vi kommit tillbaka från HVB hemmet. Man är fortfarande kvar i tiden där.
Trots att min advokat påpekar gång på gång att utredningen idag är nästan ett halvår gammal så fortsätter man att presentera gamla uppgifter ur utredningen. Inget nytt förutom läkarintyget framkommer.
Men nu påstår kommunens ombud att detta läkarintyg det kan inte ha så stor vikt för en sådan undersökning är obetydlig menar dem.
Men då börjar man fundera, i alla fall jag. Om det nu stått något negativt i intyget då hade detta använts emot mig utan problem.
Men min son fick gå runt i rummet hos läkaren , sen bad läkaren att han skulle gå till pappa och då gick han till mig direkt, trots att han inte har någon anknytning till mig eller några känslomässiga band.
Min sons mamma har inte heller träffat vår son speciellt mycket då hon är på en låst avdelning inom psykiatrin, men hon står bestämt fast vi att vår son ska placeras, inte heller hon har varit speciellt närvarande sedan vi fick flyttat hem till mina föräldrar.
Förhandlingarna tog drygt 2 timmar men det blev då inget omedelbart LVU utan dom meddelas inom tio dagar.Troligen på tisdag och då blir det ett omedelbart omhändertagande, utan att ens ha varit hos oss på 4 månader och sett hur min son förändrats sedan vi kom ifrån HVB hemmet. Han mår mycket bättre nu och han och jag har en betydligt bättre kontakt.
Men om det blir ett lvu, då kommer dom ta min son omedelbart och vända hans liv upp och ner, riva upp honom från hans trygghet som han har här med farmor och farfar och mig och givetvis sina andra kompisar som han träffar i veckorna. Ingen har funderat på vilken skada det kommer göra på honom och detta skrämmer mig också.
Det man hoppas på är ju såklart att rätten förstår vilka stora brister det finns i denna utredningen, det fattas helt uppgifter om hur det står till mellan mig och min son nu när vi är mer på hemmaplan.
Vilket skrämmer mig att man kan ansöka om ett Lvu på så lösa grunder.
Vi dagens datum 2015-01-29
Har jag och min son bott tillsammans med mina föräldrar i 6 månader. På måndag den 2 februari ska vi ha nya förhandlingar i Kammarrätten i Malmö. Eftersom vi överklagade domen från Förvaltningsrätten om att min son skulle placeras i fosterhem. Trots att man gick på socialtjänstens linje och påstår att jag inte klarar av att ta hand om min son så låter man oss ändå bo tillsammans? Det är ju inte så att mina föräldrar har tagit över precis, vi har inte heller under dessa 6 månader haft något uppföljningsmöte eller samtal om hur det fungerat och fungerar. Min son har efter vi lämnade HVB hemmet utvecklats jätte mycket, han mår betydligt bättre och känns lugnare och tryggare i sig själv. Han har också slutat helt med att vakna på nätterna och vara jätte ledsen, vilken han var i princip varje dag på HVB hemmet. Trots att jag har flera intyg på att han mår bra och utvecklas väl så bortser man helt ifrån dessa dom är man inte ett dugg intresserade av. Det som just nu är uppe är att min mamma helt plötsligt är för gammal för att bli fosterförälder åt min son, trots att detta varit på tal under hela tiden på HVB hemmet. Men sista veckan innan vi skulle upp i förvaltningsrätten så ändrade man helt linje, igen.
Min barnpsykiater som jag gått hos med min son har vid flera tillfällen även sagt att han varit villig att anmäla både Grödbygården och socialtjänsten i Sjöbo kommun för hur dem har behandlat mig i detta.
Men så i Mars i år så pågick en utredning då vi i vår familj hade familjebehandlare hemma hos oss som skulle kartlägga hur vår situation såg ut.
Det gjordes ett par hembesök som avslutades efter 6 gånger . Den 15de mars la min sons mamma in sig själv på en psykiatrisk klinik i Lund och veckan efter skulle vi ha besök av familjebehandlarna. Samma helg blev sonen sjuk, i maginfluensa och var sjuk i tre dagar under dessa dagar kunde han endast få i sig flytande föda och vatten.
Men vid hembesöket så påstod familjebehandlarna att sonen var apatiskt och mådde mycket psykiskt dåligt, att han hade stannat i utvecklingen. Detta skulle alltså ha hänt på ett par dagar. För mig är det inte alls konstigt att man är lite omtöcknad efter en magsjuka, men i utredningen står det att jag inte kan tyda min sons signaler.
Hans mamma hade vi ingen kontakt med under första veckan hon låg inlagd, hon har en Borderline diagnos som gör att det i perioder är svårt att nå henne. Men både familjebehandlare och handläggare på socialtjänsten tar vartenda ord hon säger på blodigaste allvar. Men så är dom ju också kvinnor och många av dem skilda och har en annan inställning till män.
Det kom upp att jag och min son skulle få komma till ett ställe för att få lugn och ro, detta ställe är Grödbygården i Bromölla.
Där blev vi inskrivna den 25e mars.
Första mötet där med personal då fick man förklarat för sig att där skulle vi få lugn och ro och hjälp och man körde med öppna kort med de boende där.
Dum som man var så gick man ju med på detta frivilligt , vilket har lett till att dom har vänt upp och ner på hela min och min sons vardag.
Min sons mamma fick jag inte ha någon kontakt med,. Eftersom vi hade och fortfarande har gemensam vårdnad så ville jag ändå försöka ha kontakt med henne då hon så klart undrade hur sin son hade det.
Men så fort jag diskuterade hans mamma blev det många gånger mycket hotfull stämning på det här HVB hemmet.
Psykiskt terror skulle jag kunna kalla det. Man ska inte bry sig om sig själv eller andra, det är BARA barnen allt handlar om på detta stället.
Innan vi for till detta Hvb hemmet hade jag två veckor tidigare blivit sjuk och man konstaterade att jag drabbats av diabetes.
Och enligt socialtjänsten är man då inte kapabel att ha hand om ett barn, dom gjorde stora påtryckningar på bvc för att dom skulle göra en orosanmälan, den enda som också gjorts. Jag fick själv läsa anmälan av BVC sköterskan. Men när jag sedan läser i utredningen som socialtjänsten skrivit så står det något helt annat.
Oron handlade om att jag var ensam och behövde stöd och få hjälp med att få in mitt barn på en förskola (dagis)
Men i socialtjänstens utredning heter det att sonen är vanvårdad och mår psykiskt dåligt.
Man vänder och vrider på saker för att det ska gå igenom i nämnderna som sedan ska ta besluten om vad som ska hända med barnen.
Uppe på Grödbygården har vi sedan varit fram tills den 18de Augusti. Efter sista möter vi hade i Juli där dom la fram att det bästa för vår son var att bli fosterhemmsplacerad.
Efter det mötet så blev man totalt ignorerad av personalen på Grödbygården. Man slutade existera. I utredningen heter det att vi inte har någon känslomässig kontakt , min son och jag. Men i socialens första utredning som gjordes då vår son var nyfödd då står det precis motsatsen.
På Grödbygården är man ensam 90 procent av dagarna, man har samspel med personal knappt 3 timmar om dagen och ibland kan dem dyka upp på kvällen men bara ibland. När barnen är på deras dagis så har man aktiviteter med de andra vuxna föräldrarna.
Dagis är barnen på 3 timmar om dagen.
Man tvingas att umgås med människor som man normalt sett inte hade umgåtts med, man blir mer eller mindre tvingad att delta i aktiviteter som i alla fall jag inte skulle gjort i mitt normala liv, som att rensa jordgubbar för att koka sylt som dom sedan ska sälja på marknad. All trädgårdsskötsel sköts av de boende även av personer som egentligen är sjukskrivna blir mer eller mindre tvingade att arbeta. Annars påverkar det ens siffror negativt. Man får nämligen siffror på hur man är som person och förälder. Sen sätts det ihop och ligger man under 80 så är man inte lämplig som förälder.
Jag har under tiden gjort flera anmälningar till IVO men aldrig blivit tagen på allvar.
Personalen på Grödbygården säger en sak till dig som förälder och sedan skriver dom något helt annat i sina journaler. Det känns som om det från början när socialtjänsten tar kontakt med dem att dem där gör upp utan vår vetskap vi som föräldrar. Och sen jobbar dom itifrån som i mitt fall att placera min son.
För jag kan inte påstå att jag fått hjälp med något där. Tvärt om så har det stället bara orsakat en stor skada på min son, som blivit sydd med 5 stygn i pannan, som personalen vill få till att det är mitt fel, när personalen var precis intill min son när det hände.
En annan sak som hände var att min sons sängbotten mitt i natten trillade ur, men det har dom inte skrivit någonstans i någon journal.
Jag hade min son på diskbänken precis som både hans mamma och jag har haft hemma. Men där fick jag minus i protokollet för han satt intill en vattenkokare som var utan vatten och inkopplad i timer. Men enligt personalen så tror dom på fullaste allvar att en två åring ska kunna fylla en vattenkokare med vatten, vrida upp timern och slå igång den utan att jag skulle märka detta.
Man blir psykiskt nertryckt av dem flesta i personalstyrkan, dom som går emot föreståndarna dom blir inte långvariga.
Jag hade en i mitt arbetslag som det kallas som stod helt på min sida, men hon fick inte jobba kvar för hon vågade gå emot vad dem andra tyckte i samma lag.
Så efter det sitta mötet där så fick jag nog jag ringde min mamma som varit personalchef i Sjöbo kommun och sa till henne att vi stannar inte en dag till.
Handläggarna och dem andra på soc har varit som fromma lamm så fort min mamma varit i närheten.
Det bestämdes att jag och min son skulle bo med min mamma och hennes man under tiden utredningen fortsatte.
Så den 18de Augusti och fram till den 1 November så har vi bott hos min mamma och min styvfar. Under dessa månader har INGEN från varken soc eller någon annan myndighet hört av sig till oss och ens frågat hur det har gått och fungerat.
Men i utredningen från Grödbygården så menade dom att jag var skadlig för min son, men ändå låter man oss bo tillsammans. Det är inte heller så att mina föräldrar har varit med oss dygnet runt, som har ju sitt liv dom är dessutom ny pensionerade.
Men iallfal hos mor och styvpappa bodde vi fram till den 1 november då mamma och hennes man for på semester. Då fick jag och min son flytta hem till min pappa och hans sambo i Lomma, där vi bor för tillfället.
Min sons mamma är fortfarande inlagd, hon har nog varit hemma totalt 4 veckor sedan mars och då inte sammanhängande utan någon dag då o då, men inte klarat det och åkt in igen.
Jag och min sons mamma var överens om att sonen skulle bo med mig till dess att hon mådde bättre. Men under tiden här så har handläggaren varit och hälsat på henne uppe på psyk och då har hon fullständigt ändrat sig och tagit tillbaka allt om att hon tyckte det var okej att sonen bodde med mig, vilket nu har lett till att dom har ansökt om ett LVU och vi ska upp i rätten den 8de december.
Jag känner att socialtjänsten använder hans mammas psykiska mående mot mig, hon svarar ja på det som dom lägger fram som låter bra, fast hon egentligen inte förstår.
Hon har nu gått med frivilligt på att sonen ska placeras i ett familjehem, vilket hon varit emot under hela sommaren och in på hösten. Men med påtryckningar från socialtjänsten så har hon ändrat sig. Inte heller där känns det som om dom ens lyssnar eller frågar mig, dom har ju som sagt inte hört av sig eller varit och besökt oss i vardagen under tiden vi bott med mina föräldrar.
När man har den diagnosen som hans mamma har då har man livlig fantasi och man har svårt att se någon annan än sig själv, vilket man märker dagligen hon frågar knappt om hur sonen mår. Mig målar hon ut som värsta dåren på FB för att få folk runt omkring sig att tycka synd om henne.
Så även socialtjänsten, för fortfarande är det enbart kvinnor i ärendet. Det känns mer som om dem har någon form av kompissamtal med sonens mamma och vill få henne på deras sida vilket dom nu fått.
Men återigen så är sonen fortfarande med mig och vi gör saker ensamma varje dag trots att jag nu skulle vara så farlig och oförstående för honom.
Jag var ensam om att anlita en advokat, alla runt omkring mig litade blint på det handläggaren sa och det som stod i utredningarna. Men advokaterna har fått dem att fundera, men jag står ändå inför detta med hotet om att han ska placeras i fosterhem.
Då hans mamma och jag var överens så fick jag tre alternativ, 1 var att vi skulle placeras jag och sonen tillsammans i ett hem, 2 var att han skulle placeras ensam och 3 att vi skulle få bo i den lägenhet vi har i Sjöbo som vi inte kunnat bo i på hela vår och sommaren.
Men efter att dom varit uppe hos hans mamma på psyk och fått henne att vilja placeras sin son så dök dem upp hemma hos min mamma ringde på eftermiddagen före och sa dom ville komma, min advokat hade inte fått någon som helst information om att dem ville ha ett möte.
I det mötet hette det då att jag behävde stöd dygnet runt och detta kunde inte Sjöbo kommun erbjuda, trots att dom haft det som förslag på att vi skulle kunnat bo hemma med stöd.
När min advokat ringde till handläggaren på socialtjänsten första gången så ville hon knappt prata med dem, hon var både otrevlig och omedgörlig och har varit under hela tiden sedan jag kontaktade dem.
Jag har tillsammans med min son gått hos en barnpsykiater i Lund, en man som tidigare jobbat på barnpsyk.
Enligt honom och av det han sett i min och min sons realtion så funkar det precis som det ska, han har inte någon gång kunnat se att vi skulle vara skadliga för varandra på något sätt. Han påpekar gång på gång att jag inte ska ge upp för han tror på mig. Han säger lyfter även fram hur fin jag är med min son.
Det som är väldigt märkligt i denna röran är att man efter utredningen från Grödbygården där man kommer fram till att placera min son och mig, men sedan ändrar sig och vill placera bara min son. Sen ändrar man sig igen då hans mamma först går med på att han bor tillsammans med mig men sen efter ett besök av handläggaren ändrar sig fullständigt och vill inget annat än placera sin egen son i fosterhem. Vilken normal förälder gör en sådan sak frivilligt? Men ingen har lagt fram att man faktiskt kan bli nekad umgänge med sitt barn av den familj som han eventuellt placeras i.
Märkligt är också att vi tillåts jag och min son att bo tillsammans dock med mina föräldrar som ett viss stöd men dock inte dygnet runt och detta har vi nu gjort sedan den 18de augusti. Som ni vet ska en utredning ta minst 4 månader. Men här har man gått långt över tiderna och tyckt att det har varit helt okej.
Under denna perioden som vi bott med mina föräldrar finns inga uppgifter alls om oss, mig och min son, ett besök gjordes sista veckan i oktober och det var för att berätta att min sons mamma ändrat sig.
Jag är helt säker på att dom inte lägger fram alla fakta för min sons mamma för att det ska låta bra och handläggaren på soc har öppet berättat att hon själv har en nära anhörig med liknande diagnos som den som min sons mamma har, därför vet hon exakt hur man ska gå tillväga och vilka ord man ska lägga fram för att få en psykiskt sjuk människa att tycka det låter bra.
I Tisdags den 9/12-2014
hade vi förhandlingar i Förvaltningsrätten i Malmö. Där närvarade Enhetschefen från Familjeförvaltningen i Sjöbo Kommun med deras biträde. Min sons mamma med sitt biträde och ett biträde som företrädde Vår son och sedan jag med mitt Biträde.
Förhandlingen gällde detta LVU som kommunen lagt fram på den utredning som presenterades från Grödbygården i början på Augusti i år. Mesta delen av förhandlingen handlade om gammal fakta, alltså inget från augusti och fram tills idag. Därför under dessa månaderna har vi bott med mina föräldrar och ingen från socialtjänsten har varit på något uppföljningsbesök eller ringt och kollat hur vi har haft det.
Jag och min son har utvecklats enormt sedan vi kom ifrån HVB hemmet, men det har ingen varit intresserad av att ta del av. Man har istället skrivit om utredningen så att den upprepar sig gång efter gång för att den ska verka stor, hade man tagit bort allt som står mer än tre gånger så hade det inte blivit något kvar.
Ett läkarbesök bokades in för två veckor sedan då man alltid gör detta när ett Lvu är i fråga. Jag min son och min pappa fick en tid på Lomma vårdcentral. När jag fick tiden dagen innan av Enhetschefen så beskrev hon läkaren som mycket kompetent och en erfaren BVC läkare.
Vi träffade denna läkare och min son fick mer än godkänt av honom både fysiskt och psykiskt och inget negativt alls fanns att tillägga.
Men i förhandlingarna vidhåller ändå kommunen att min son mår dåligt och behöver placeras. Han ska enligt dem inte ha någon anknytning till mig eller några känslomässiga band, men trots detta så kallar han mig pappa, kommer till mig när han är ledsen o.s.v. Man har inte varit och sett utvecklingen som vi har gjort sedan vi kommit tillbaka från HVB hemmet. Man är fortfarande kvar i tiden där.
Trots att min advokat påpekar gång på gång att utredningen idag är nästan ett halvår gammal så fortsätter man att presentera gamla uppgifter ur utredningen. Inget nytt förutom läkarintyget framkommer.
Men nu påstår kommunens ombud att detta läkarintyg det kan inte ha så stor vikt för en sådan undersökning är obetydlig menar dem.
Men då börjar man fundera, i alla fall jag. Om det nu stått något negativt i intyget då hade detta använts emot mig utan problem.
Men min son fick gå runt i rummet hos läkaren , sen bad läkaren att han skulle gå till pappa och då gick han till mig direkt, trots att han inte har någon anknytning till mig eller några känslomässiga band.
Min sons mamma har inte heller träffat vår son speciellt mycket då hon är på en låst avdelning inom psykiatrin, men hon står bestämt fast vi att vår son ska placeras, inte heller hon har varit speciellt närvarande sedan vi fick flyttat hem till mina föräldrar.
Förhandlingarna tog drygt 2 timmar men det blev då inget omedelbart LVU utan dom meddelas inom tio dagar.Troligen på tisdag och då blir det ett omedelbart omhändertagande, utan att ens ha varit hos oss på 4 månader och sett hur min son förändrats sedan vi kom ifrån HVB hemmet. Han mår mycket bättre nu och han och jag har en betydligt bättre kontakt.
Men om det blir ett lvu, då kommer dom ta min son omedelbart och vända hans liv upp och ner, riva upp honom från hans trygghet som han har här med farmor och farfar och mig och givetvis sina andra kompisar som han träffar i veckorna. Ingen har funderat på vilken skada det kommer göra på honom och detta skrämmer mig också.
Det man hoppas på är ju såklart att rätten förstår vilka stora brister det finns i denna utredningen, det fattas helt uppgifter om hur det står till mellan mig och min son nu när vi är mer på hemmaplan.
Vilket skrämmer mig att man kan ansöka om ett Lvu på så lösa grunder.
Vi dagens datum 2015-01-29
Har jag och min son bott tillsammans med mina föräldrar i 6 månader. På måndag den 2 februari ska vi ha nya förhandlingar i Kammarrätten i Malmö. Eftersom vi överklagade domen från Förvaltningsrätten om att min son skulle placeras i fosterhem. Trots att man gick på socialtjänstens linje och påstår att jag inte klarar av att ta hand om min son så låter man oss ändå bo tillsammans? Det är ju inte så att mina föräldrar har tagit över precis, vi har inte heller under dessa 6 månader haft något uppföljningsmöte eller samtal om hur det fungerat och fungerar. Min son har efter vi lämnade HVB hemmet utvecklats jätte mycket, han mår betydligt bättre och känns lugnare och tryggare i sig själv. Han har också slutat helt med att vakna på nätterna och vara jätte ledsen, vilken han var i princip varje dag på HVB hemmet. Trots att jag har flera intyg på att han mår bra och utvecklas väl så bortser man helt ifrån dessa dom är man inte ett dugg intresserade av. Det som just nu är uppe är att min mamma helt plötsligt är för gammal för att bli fosterförälder åt min son, trots att detta varit på tal under hela tiden på HVB hemmet. Men sista veckan innan vi skulle upp i förvaltningsrätten så ändrade man helt linje, igen.
Min barnpsykiater som jag gått hos med min son har vid flera tillfällen även sagt att han varit villig att anmäla både Grödbygården och socialtjänsten i Sjöbo kommun för hur dem har behandlat mig i detta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)