Jag har tillsammans med en kvinna en son som är lite mer än två år. Min sons mamma har i perioder mått psykiskt dåligt och gjort ett antal suicid försök. Därav har socialtjänsten blivit inkopplad, men utredningarna som gjorts har inte lett till något allvarligt.
Men så i Mars i år så pågick en utredning då vi i vår familj hade familjebehandlare hemma hos oss som skulle kartlägga hur vår situation såg ut.
Det gjordes ett par hembesök som avslutades efter 6 gånger . Den 15de mars la min sons mamma in sig själv på en psykiatrisk klinik i Lund och veckan efter skulle vi ha besök av familjebehandlarna. Samma helg blev sonen sjuk, i maginfluensa och var sjuk i tre dagar under dessa dagar kunde han endast få i sig flytande föda och vatten.
Men vid hembesöket så påstod familjebehandlarna att sonen var apatiskt och mådde mycket psykiskt dåligt, att han hade stannat i utvecklingen. Detta skulle alltså ha hänt på ett par dagar. För mig är det inte alls konstigt att man är lite omtöcknad efter en magsjuka, men i utredningen står det att jag inte kan tyda min sons signaler.
Hans mamma hade vi ingen kontakt med under första veckan hon låg inlagd, hon har en Borderline diagnos som gör att det i perioder är svårt att nå henne. Men både familjebehandlare och handläggare på socialtjänsten tar vartenda ord hon säger på blodigaste allvar. Men så är dom ju också kvinnor och många av dem skilda och har en annan inställning till män.
Det kom upp att jag och min son skulle få komma till ett ställe för att få lugn och ro, detta ställe är Grödbygården i Bromölla.
Där blev vi inskrivna den 25e mars.
Första mötet där med personal då fick man förklarat för sig att där skulle vi få lugn och ro och hjälp och man körde med öppna kort med de boende där.
Dum som man var så gick man ju med på detta frivilligt , vilket har lett till att dom har vänt upp och ner på hela min och min sons vardag.
Min sons mamma fick jag inte ha någon kontakt med,. Eftersom vi hade och fortfarande har gemensam vårdnad så ville jag ändå försöka ha kontakt med henne då hon så klart undrade hur sin son hade det.
Men så fort jag diskuterade hans mamma blev det många gånger mycket hotfull stämning på det här HVB hemmet.
Psykiskt terror skulle jag kunna kalla det. Man ska inte bry sig om sig själv eller andra, det är BARA barnen allt handlar om på detta stället.
Innan vi for till detta Hvb hemmet hade jag två veckor tidigare blivit sjuk och man konstaterade att jag drabbats av diabetes.
Och enligt socialtjänsten är man då inte kapabel att ha hand om ett barn, dom gjorde stora påtryckningar på bvc för att dom skulle göra en orosanmälan, den enda som också gjorts. Jag fick själv läsa anmälan av BVC sköterskan. Men när jag sedan läser i utredningen som socialtjänsten skrivit så står det något helt annat.
Oron handlade om att jag var ensam och behövde stöd och få hjälp med att få in mitt barn på en förskola (dagis)
Men i socialtjänstens utredning heter det att sonen är vanvårdad och mår psykiskt dåligt.
Man vänder och vrider på saker för att det ska gå igenom i nämnderna som sedan ska ta besluten om vad som ska hända med barnen.
Uppe på Grödbygården har vi sedan varit fram tills den 18de Augusti. Efter sista möter vi hade i Juli där dom la fram att det bästa för vår son var att bli fosterhemmsplacerad.
Efter det mötet så blev man totalt ignorerad av personalen på Grödbygården. Man slutade existera. I utredningen heter det att vi inte har någon känslomässig kontakt , min son och jag. Men i socialens första utredning som gjordes då vår son var nyfödd då står det precis motsatsen.
På Grödbygården är man ensam 90 procent av dagarna, man har samspel med personal knappt 3 timmar om dagen och ibland kan dem dyka upp på kvällen men bara ibland. När barnen är på deras dagis så har man aktiviteter med de andra vuxna föräldrarna.
Dagis är barnen på 3 timmar om dagen.
Man tvingas att umgås med människor som man normalt sett inte hade umgåtts med, man blir mer eller mindre tvingad att delta i aktiviteter som i alla fall jag inte skulle gjort i mitt normala liv, som att rensa jordgubbar för att koka sylt som dom sedan ska sälja på marknad. All trädgårdsskötsel sköts av de boende även av personer som egentligen är sjukskrivna blir mer eller mindre tvingade att arbeta. Annars påverkar det ens siffror negativt. Man får nämligen siffror på hur man är som person och förälder. Sen sätts det ihop och ligger man under 80 så är man inte lämplig som förälder.
Jag har under tiden gjort flera anmälningar till IVO men aldrig blivit tagen på allvar.
Personalen på Grödbygården säger en sak till dig som förälder och sedan skriver dom något helt annat i sina journaler. Det känns som om det från början när socialtjänsten tar kontakt med dem att dem där gör upp utan vår vetskap vi som föräldrar. Och sen jobbar dom itifrån som i mitt fall att placera min son.
För jag kan inte påstå att jag fått hjälp med något där. Tvärt om så har det stället bara orsakat en stor skada på min son, som blivit sydd med 5 stygn i pannan, som personalen vill få till att det är mitt fel, när personalen var precis intill min son när det hände.
En annan sak som hände var att min sons sängbotten mitt i natten trillade ur, men det har dom inte skrivit någonstans i någon journal.
Jag hade min son på diskbänken precis som både hans mamma och jag har haft hemma. Men där fick jag minus i protokollet för han satt intill en vattenkokare som var utan vatten och inkopplad i timer. Men enligt personalen så tror dom på fullaste allvar att en två åring ska kunna fylla en vattenkokare med vatten, vrida upp timern och slå igång den utan att jag skulle märka detta.
Man blir psykiskt nertryckt av dem flesta i personalstyrkan, dom som går emot föreståndarna dom blir inte långvariga.
Jag hade en i mitt arbetslag som det kallas som stod helt på min sida, men hon fick inte jobba kvar för hon vågade gå emot vad dem andra tyckte i samma lag.
Så efter det sitta mötet där så fick jag nog jag ringde min mamma som varit personalchef i Sjöbo kommun och sa till henne att vi stannar inte en dag till.
Handläggarna och dem andra på soc har varit som fromma lamm så fort min mamma varit i närheten.
Det bestämdes att jag och min son skulle bo med min mamma och hennes man under tiden utredningen fortsatte.
Så den 18de Augusti och fram till den 1 November så har vi bott hos min mamma och min styvfar. Under dessa månader har INGEN från varken soc eller någon annan myndighet hört av sig till oss och ens frågat hur det har gått och fungerat.
Men i utredningen från Grödbygården så menade dom att jag var skadlig för min son, men ändå låter man oss bo tillsammans. Det är inte heller så att mina föräldrar har varit med oss dygnet runt, som har ju sitt liv dom är dessutom ny pensionerade.
Men iallfal hos mor och styvpappa bodde vi fram till den 1 november då mamma och hennes man for på semester. Då fick jag och min son flytta hem till min pappa och hans sambo i Lomma, där vi bor för tillfället.
Min sons mamma är fortfarande inlagd, hon har nog varit hemma totalt 4 veckor sedan mars och då inte sammanhängande utan någon dag då o då, men inte klarat det och åkt in igen.
Jag och min sons mamma var överens om att sonen skulle bo med mig till dess att hon mådde bättre. Men under tiden här så har handläggaren varit och hälsat på henne uppe på psyk och då har hon fullständigt ändrat sig och tagit tillbaka allt om att hon tyckte det var okej att sonen bodde med mig, vilket nu har lett till att dom har ansökt om ett LVU och vi ska upp i rätten den 8de december.
Jag känner att socialtjänsten använder hans mammas psykiska mående mot mig, hon svarar ja på det som dom lägger fram som låter bra, fast hon egentligen inte förstår.
Hon har nu gått med frivilligt på att sonen ska placeras i ett familjehem, vilket hon varit emot under hela sommaren och in på hösten. Men med påtryckningar från socialtjänsten så har hon ändrat sig. Inte heller där känns det som om dom ens lyssnar eller frågar mig, dom har ju som sagt inte hört av sig eller varit och besökt oss i vardagen under tiden vi bott med mina föräldrar.
När man har den diagnosen som hans mamma har då har man livlig fantasi och man har svårt att se någon annan än sig själv, vilket man märker dagligen hon frågar knappt om hur sonen mår. Mig målar hon ut som värsta dåren på FB för att få folk runt omkring sig att tycka synd om henne.
Så även socialtjänsten, för fortfarande är det enbart kvinnor i ärendet. Det känns mer som om dem har någon form av kompissamtal med sonens mamma och vill få henne på deras sida vilket dom nu fått.
Men återigen så är sonen fortfarande med mig och vi gör saker ensamma varje dag trots att jag nu skulle vara så farlig och oförstående för honom.
Jag var ensam om att anlita en advokat, alla runt omkring mig litade blint på det handläggaren sa och det som stod i utredningarna. Men advokaterna har fått dem att fundera, men jag står ändå inför detta med hotet om att han ska placeras i fosterhem.
Då hans mamma och jag var överens så fick jag tre alternativ, 1 var att vi skulle placeras jag och sonen tillsammans i ett hem, 2 var att han skulle placeras ensam och 3 att vi skulle få bo i den lägenhet vi har i Sjöbo som vi inte kunnat bo i på hela vår och sommaren.
Men efter att dom varit uppe hos hans mamma på psyk och fått henne att vilja placeras sin son så dök dem upp hemma hos min mamma ringde på eftermiddagen före och sa dom ville komma, min advokat hade inte fått någon som helst information om att dem ville ha ett möte.
I det mötet hette det då att jag behävde stöd dygnet runt och detta kunde inte Sjöbo kommun erbjuda, trots att dom haft det som förslag på att vi skulle kunnat bo hemma med stöd.
När min advokat ringde till handläggaren på socialtjänsten första gången så ville hon knappt prata med dem, hon var både otrevlig och omedgörlig och har varit under hela tiden sedan jag kontaktade dem.
Jag har tillsammans med min son gått hos en barnpsykiater i Lund, en man som tidigare jobbat på barnpsyk.
Enligt honom och av det han sett i min och min sons realtion så funkar det precis som det ska, han har inte någon gång kunnat se att vi skulle vara skadliga för varandra på något sätt. Han påpekar gång på gång att jag inte ska ge upp för han tror på mig. Han säger lyfter även fram hur fin jag är med min son.
Det som är väldigt märkligt i denna röran är att man efter utredningen från Grödbygården där man kommer fram till att placera min son och mig, men sedan ändrar sig och vill placera bara min son. Sen ändrar man sig igen då hans mamma först går med på att han bor tillsammans med mig men sen efter ett besök av handläggaren ändrar sig fullständigt och vill inget annat än placera sin egen son i fosterhem. Vilken normal förälder gör en sådan sak frivilligt? Men ingen har lagt fram att man faktiskt kan bli nekad umgänge med sitt barn av den familj som han eventuellt placeras i.
Märkligt är också att vi tillåts jag och min son att bo tillsammans dock med mina föräldrar som ett viss stöd men dock inte dygnet runt och detta har vi nu gjort sedan den 18de augusti. Som ni vet ska en utredning ta minst 4 månader. Men här har man gått långt över tiderna och tyckt att det har varit helt okej.
Under denna perioden som vi bott med mina föräldrar finns inga uppgifter alls om oss, mig och min son, ett besök gjordes sista veckan i oktober och det var för att berätta att min sons mamma ändrat sig.
Jag är helt säker på att dom inte lägger fram alla fakta för min sons mamma för att det ska låta bra och handläggaren på soc har öppet berättat att hon själv har en nära anhörig med liknande diagnos som den som min sons mamma har, därför vet hon exakt hur man ska gå tillväga och vilka ord man ska lägga fram för att få en psykiskt sjuk människa att tycka det låter bra.
I Tisdags den 9/12-2014
hade vi förhandlingar i Förvaltningsrätten i Malmö. Där närvarade Enhetschefen från Familjeförvaltningen i Sjöbo Kommun med deras biträde. Min sons mamma med sitt biträde och ett biträde som företrädde Vår son och sedan jag med mitt Biträde.
Förhandlingen gällde detta LVU som kommunen lagt fram på den utredning som presenterades från Grödbygården i början på Augusti i år. Mesta delen av förhandlingen handlade om gammal fakta, alltså inget från augusti och fram tills idag. Därför under dessa månaderna har vi bott med mina föräldrar och ingen från socialtjänsten har varit på något uppföljningsbesök eller ringt och kollat hur vi har haft det.
Jag och min son har utvecklats enormt sedan vi kom ifrån HVB hemmet, men det har ingen varit intresserad av att ta del av. Man har istället skrivit om utredningen så att den upprepar sig gång efter gång för att den ska verka stor, hade man tagit bort allt som står mer än tre gånger så hade det inte blivit något kvar.
Ett läkarbesök bokades in för två veckor sedan då man alltid gör detta när ett Lvu är i fråga. Jag min son och min pappa fick en tid på Lomma vårdcentral. När jag fick tiden dagen innan av Enhetschefen så beskrev hon läkaren som mycket kompetent och en erfaren BVC läkare.
Vi träffade denna läkare och min son fick mer än godkänt av honom både fysiskt och psykiskt och inget negativt alls fanns att tillägga.
Men i förhandlingarna vidhåller ändå kommunen att min son mår dåligt och behöver placeras. Han ska enligt dem inte ha någon anknytning till mig eller några känslomässiga band, men trots detta så kallar han mig pappa, kommer till mig när han är ledsen o.s.v. Man har inte varit och sett utvecklingen som vi har gjort sedan vi kommit tillbaka från HVB hemmet. Man är fortfarande kvar i tiden där.
Trots att min advokat påpekar gång på gång att utredningen idag är nästan ett halvår gammal så fortsätter man att presentera gamla uppgifter ur utredningen. Inget nytt förutom läkarintyget framkommer.
Men nu påstår kommunens ombud att detta läkarintyg det kan inte ha så stor vikt för en sådan undersökning är obetydlig menar dem.
Men då börjar man fundera, i alla fall jag. Om det nu stått något negativt i intyget då hade detta använts emot mig utan problem.
Men min son fick gå runt i rummet hos läkaren , sen bad läkaren att han skulle gå till pappa och då gick han till mig direkt, trots att han inte har någon anknytning till mig eller några känslomässiga band.
Min sons mamma har inte heller träffat vår son speciellt mycket då hon är på en låst avdelning inom psykiatrin, men hon står bestämt fast vi att vår son ska placeras, inte heller hon har varit speciellt närvarande sedan vi fick flyttat hem till mina föräldrar.
Förhandlingarna tog drygt 2 timmar men det blev då inget omedelbart LVU utan dom meddelas inom tio dagar.Troligen på tisdag och då blir det ett omedelbart omhändertagande, utan att ens ha varit hos oss på 4 månader och sett hur min son förändrats sedan vi kom ifrån HVB hemmet. Han mår mycket bättre nu och han och jag har en betydligt bättre kontakt.
Men om det blir ett lvu, då kommer dom ta min son omedelbart och vända hans liv upp och ner, riva upp honom från hans trygghet som han har här med farmor och farfar och mig och givetvis sina andra kompisar som han träffar i veckorna. Ingen har funderat på vilken skada det kommer göra på honom och detta skrämmer mig också.
Det man hoppas på är ju såklart att rätten förstår vilka stora brister det finns i denna utredningen, det fattas helt uppgifter om hur det står till mellan mig och min son nu när vi är mer på hemmaplan.
Vilket skrämmer mig att man kan ansöka om ett Lvu på så lösa grunder.
Vi dagens datum 2015-01-29
Har jag och min son bott tillsammans med mina föräldrar i 6 månader. På måndag den 2 februari ska vi ha nya förhandlingar i Kammarrätten i Malmö. Eftersom vi överklagade domen från Förvaltningsrätten om att min son skulle placeras i fosterhem. Trots att man gick på socialtjänstens linje och påstår att jag inte klarar av att ta hand om min son så låter man oss ändå bo tillsammans? Det är ju inte så att mina föräldrar har tagit över precis, vi har inte heller under dessa 6 månader haft något uppföljningsmöte eller samtal om hur det fungerat och fungerar. Min son har efter vi lämnade HVB hemmet utvecklats jätte mycket, han mår betydligt bättre och känns lugnare och tryggare i sig själv. Han har också slutat helt med att vakna på nätterna och vara jätte ledsen, vilken han var i princip varje dag på HVB hemmet. Trots att jag har flera intyg på att han mår bra och utvecklas väl så bortser man helt ifrån dessa dom är man inte ett dugg intresserade av. Det som just nu är uppe är att min mamma helt plötsligt är för gammal för att bli fosterförälder åt min son, trots att detta varit på tal under hela tiden på HVB hemmet. Men sista veckan innan vi skulle upp i förvaltningsrätten så ändrade man helt linje, igen.
Min barnpsykiater som jag gått hos med min son har vid flera tillfällen även sagt att han varit villig att anmäla både Grödbygården och socialtjänsten i Sjöbo kommun för hur dem har behandlat mig i detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar