tisdag 31 mars 2015

Fortsättning på Att förlora det käraste man har, sitt eget kött och blod!

Orkar inte

I 8 månader har vi , jag och min son nu bott tillsammans med min mamma, utan några som helst återbesök eller kontakt från socialtjänsten, inget intresse alls för att se hur min son egentligen mår. Då min mamma är utbildad förskollärare och jobbat med barn i 20 år så ser hon hur min pojke mår och hon kan inte se att han skulle vara varken apatisk eller må dåligt på något sätt.


Gå och vara tyst om detta längre går inte, det tär på mig dygnet runt, att lämna bort sitt eget barn till främmande människor och inte veta hur han kommer att må av att inte kunna vända sig till dom han har haft under sin uppväxt längre. Att det kommer någon främmande till honom när han vaknar på natten, när det är Pappa och Mamma han ropar efter. Att han kanske mister kontakten med sina nära och kära, som eventuellt successivt kommer slussas ur hans liv. Tydligen kan man göra vad som helst inom Sjöbo Kommuns Socialtjänst, allt för att principer är viktigare än sunt förnuft. Hur vår son kommer må av detta det är man inte ett dugg intresserad av.
Viktigast för dem verkar vara att man vunnit i rätten, att det sen handlar om människor det är mindre viktigt. Just nu är vår son bara en form av möbel som dom leker med och har gjort det sista året.


Hur kan man komma med ett påstående om att han skulle må dåligt, när man inte träffat vår underbara son på snart 8 månader. Ingen har sett honom tillsammans med sin egen familj och anhöriga på denna tiden. Man har inte heller varit intresserade av att följa upp honom under denna tiden. Man har baktalat oss, gjort mig och min sons mamma till ovänner, genom att säga olika saker till oss.
Man påstår saker för oss som man sedan ändrar och tar bort ur utredningar, allt för att det skulle låta fint i rätten.
Socialtjänsten i Sjöbo Kommun anser sig vara bättre än alla dem läkare och bvc läkare och sköterskor som träffat vår son och som aldrig någonsin skrivit något negativt om varken oss som föräldrar eller om vår son. Men ändå mår min son dåligt enligt socialtjänsten, trots att det finns flera olika läkare och barnpsykiater som påtalar motsatsen.
Jag ger inte mycket för en socialsekreterares kunskaper eller familjebehandlare, när dom tydligen och uppenbarligen kan hitta på precis vad som helst och få sina chefer att tro på detta!


Att sedan ha en familjebehandlare som är gift med familjeförvaltningschefen och jobbar i samma kommun, med samma klienter det är för mig JÄV. Eller dom pratar inte jobb hemma med varandra? Yeah Right! Den lätte går jag inte på!
Sen slutar en socialsekreterare och lämnar över till en annan , eller ska man kalla det att dom byter ort med varandra, den ene börjar jobba i den kommunen den andre bor i och givetvis måste dem uppdatera det på både Fb och på Instagram , att dom sedan är vänner sedan tidigare gör detta saken bättre? Inte i mina ögon, jag tror båda har svårt att skilja på jobb och privatliv. När den avgående socialsekreteraren öppet berättat om sin egen dotter med psykisk ohälsa som har samma problem som min sons mamma och en bror som är inlagd inom psykvården. Men menar att hennes egen dotter hon är det inget fel på, men min sons mamma kan man köra över fullständigt!
Att besöka en person som är inlagd på sjukhus och påverkad av starka mediciner, men ändå får denne att gå med saker som man är omedveten om vad dom egentligen innebär, för mig klingar det en aning oetiskt, att en handläggare inom socialtjänsten är villig att ta till dessa metoder för att få till ett lvu när det andra man hade inte räckte till!


Vi hade gärna sett att någon velat ta sig an oss träffa oss och göra er egen bedömning av hur vår son mår. Den andre april ska han träffa sin BVC sköterska och läkare för sin 2,5 års kontroll, då ska man se hur han är motoriskt, språkligt osv, men detta är och har aldrig varit något problem. Varken när min sons mamma gått ensam med honom, eller vi gått tillsammans eller jag gått ensam med honom. Aldrig någonsin har någon inom BVC eller sjukhus sett något som skulle tala på att han mått dåligt pga sin mammas psykiska mående eller att jag skulle ha några problem att ha hand om honom själv!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar