Just nu!

Att förlora sitt eget barn är nog det värsta som kan drabba en. Här sitter jag och tittar på mitt underverk som sover och som snart ska lämnas om några timmar till en familj han tror är en dagmamma eller något liknande. Han har sovit där en natt och vaknat och varit jätte ledsen saknat, sin pappa och mamma och sin trogne hundkompis som alltid ligger bredvid honom här hemma.
Att lämna bort sitt eget barn, det tror jag ingen kan föreställa sig hur det känns.
Att inte bli tagen på allvar i rätten trots flera påpekanden om att min son har det bra med mig osv, det gör en tom och ihålig. Jag känner mig helt slut.
Känns som om någon våldfört sig på en.
Känslan går inte att beskriva.
Att lura sitt eget barn, att tro att pappa och mamma , ja vi kommer och hämtar dig senare, imorgon, eller nästa dag (om 3 veckor) förhoppningsvis och då ska vi ses i fyra timmar, när vi umgåtts varje dag sedan du föddes i princip.
Hur ska du förstå detta?
Ett så här litet barn förstår inte vad som händer säger experterna (soc) jaha ja, det är något jag inte tror ett dugg på!
Om något händer dig då du inte är i mina armar längre, kommer jag aldrig kunna förlåta mig själv!
Jag Älskar Dig Min Son♥ Någon dag ska jag försöka återgälla det vi nu kommer att missa , det jag kommer missa i din uppväxt och det du kommer missa i pappas liv.
Men jag kommer aldrig ge upp det lovar jag dig!♥