Lämnade Albin lite över tio i förmiddags i hans hem framöver. Var tung och jobbigt, men var tvungen att hålla tårar och känslor inne, för att inte han skulle undra.
jag gissar att han går och funderar lite på när jag ska komma och hämta honom, vilket jag har brukat göra vid fem tiden. Men idag kommer ingen inte pappa inte farmor ingen smulan som skäller och gnyr för att hon saknar honom, precis lika mycket som vi andra.
Vad ska hända nu? Hur tar man sig igenom detta? Jag ska vara fullkomligt ärligt och säga att jag inte vet.
Imorgon ska jag iallfall ta hem flyttlådor och packa ner alla leksaker, kläder allt som han bara lämnat här, står precis som han lämnade det imorse innan vi for.
Lika glad som alltid var han då vi kom ner i garaget och skulle in i bilen, men inom mig känns det som om man lurat honom, genom att bara prata fint och bra om hans nya hem och inte visa något negativt för honom.
Man känner sig som en dålig människa på något vis och den känslan är svår att bearbeta.
Ingenting är tydligen lätt någonstans just nu.
Är så tacksam över alla som bryr sig och alla fina hälsningar, på något sätt får det en att hålla sig ovan vattenytan, men det är ändå något som fattas.
Tror mitt hjärta gick mitt itu idag och det kommer inte bli helt igen förrän du är hemma igen lille Albin♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar